...men det va ju inte så här jag skulle må?! Jag föll rätt pladask efter morgonens glada utrop. Fjärilarna är borta och har ersatts av den sedvanliga svartsjukan och ångestkramperna. Fick ett kyligt svar från B, och det gjorde liksom att jag kände: vafan håller jag på med? Jag är inte på långa vägar över P och kommer inte komma över honom inom de närmsta dagarna eller ens veckorna, heller. SÅ ja, vafan håller jag på med? Jag visste ju att jag skulle falla men.. Ja. Jag vet ju redan ALLT så varför försöker jag ens?

Skitliv.   

Eller så är jag bara en lycklig människa? Liksom lycklig i själen. Jag vet att det är "för tidigt" men jag gick på en impuls och mailade B igår kväll, kommer ni ihåg honom? Han som jag var så kär i efter spanien och som jag har haft lite kontakt med då och då under åren och fortsatt att ha nån hangup på. Han svarade direkt. Och inte nog med det, som av en ödets nycker är han i Prag, på en pokerturnering. Han har dessutom en vän med sig som har en svensk fru!? OCH bor ihop med ytterligare två svenskar... Han skrev att att han skulle vara där i ett par veckor för att sen resa vidare i Europa och troligtvis komma till Sverige!!!??? Men alltså, jag veeeeet, jag ska inte hoppa in i nåt nytt, men det var JÄVLIGT skönt att vakna imorse och vara lite fnissig och ha lite pirr i magen jämfört med hur de tidigare morgnarna har kännts! Sen får jag väl falla ner i tristhet igen, men det får bli sen. Inte nu.

Idag har vi uppstart på momentet garfisk design. Det innebär ytterligare datorprogram, troligtvis InDesign och photoshop. Mmm. SÅ är det med det.

Nu måste jag springa!! Ajö 

Så känns det just nu. Det har gått 3 veckor. 3 veckor av mitt liv har slösats på ledsamhet, sorgsenhet, svartsjuka, tomhet, ilska och fan ta mig alla andra jävla känslor en kan känna. Jag hatar att det är så här. Jag hatar att han kan gå en vecka utan att höra av sig, utan problem. Jag hatar att han inte bryr sig. Jag hatar att känna så här.

Jag va så säker på att han va rätt person. Jag hatar att jag hade fel. Jag hatar att han inte talade om för mig tidigare, att jag hade fel. Att han aldrig kände likadant.

Kan det inte bara gå över?

Sitter i bilen och är väl snart i sthlm. Vi stannade i Norrköping och hämtade Jenny och fick träffa hennes fantastiska familj. Sjukt bra folk. Dom va på julmarknad och vi tog en lite sväng därinne. Köpte inget men det va nog bara bra... ? Har shoppat massor senaste dagarna. Men det har väl jag förtjänat? Hehe...

Imorgon börjar vi med grafisk design i kursen. Det blir nog helt ok. Det blir vad det blir iaf. Vill vara mer ledig. Men det är ju egentligen bara att jobba på, så kan jag vara det.

Har varit ledsen idag... Men det är som det är det med. Vill gärna flytta hem igen. Hoppas han flyttar ut redan på tisdag, men jag måste nog räkna med att han gör det till helgen. Sån kan jag kanske flytta hem nästa vecka på måndagen eller nåt? Kanske... Får se om jag orkar. Jag måste låta mig få känna att jag inte behöver vara vän med honom. Jag kan klippa alla band och sen får det va klippt. Vill inte vara vän med hans familj. Vill inte stöta på honom och känna att vi måste småprata. Jag vill inte. Han ska bort och jag ska vidare.

Ajöss

Vi ska till Linneberget och det är bra. Vi ska elda, ta de tlugnt och vara i skogen. 

Igår var en jobbig dag. Jag tänkte mycket och grät. Men det går ju som det ska gå, längre och längre mellan gångerna, det gör mindre och mindre ont...  Livet liksom fortsätter. Som sig bör. Asch. Nog om det. Nä, just det, skriver ner det för att minnas: Tia hörde av sig till syster. Inte bra. Så jävla själviskt och dumt att jag... Jag vet inte. Men seriöst, efter att jag UTTRYCKLIGEN bett om att de inte ska höra av sig. Och ändå, bara måååååste hon göra det ändå. Det är åt helvete. Och det spelar faktiskt ingen roll att resten av familjen både har och fortsätter älska mig. DET SPELAR INGEN ROLL, FÖR P GÖR DET INTE. Jag var faktiskt inte ihop med hans systrar, jag var med honom och HAN har lämnat mig. Jag vet att hon inte menade något illa, tvärt om, men det är inte ok. Inte ok alls.

NU ska vi strax åka, dags att packa ner datorn. Ajöss

Som jag inte tänker gå på. Det är nog dumt, men jag... Vill inte. Det handlar om identitet och sexualitet, vilket jag känner.. Nä. Inte idag. Inte nu. Pallar inte. SÅ jag skippar det. 

Det blir en dag i pyjamas och slötittande på film. Mums. Jag hann med 4 Harry Potter i tisdags och X antal 30 Rock igår. Middagen med Lisa var TOPPEN. Restaurangen var bra, maten var god och personalen var lyhörd. Bra betyg. Lite skumt när servitörerna satte sig brevid oss för att bli lite kompis. Det var visst deras grej! Hahahah... Men kul. Och bra. 

Ska sticka iväg en snabb sväng och handla, det är fan min tur att köpa toapapper hit till sjöstadshemmet! Och då kan jag köpa honung, och lite bröd och mojs. Det blir bra... 

Har det lite jobbigt ang. P... Vill att han ska ringa men fattar att han inte kommer det. Varför skulle han? Han har gjort slut, det är liksom lite poängen att slippa höra av sig då. Men det känns jobbigt. Tungt. Jag går egentligen bara och väntar på att det ska bli 1:a dec och han skickar ett mess där det står att lägenheten är tom. Vilket såklart kommer vara jobbigt som fan. Men... Ja. Va fan ska jag göra liksom? Det är så här nu. Vi är inte ihop och kommer aldrig mer vara det. Nä. Nu tänker jag tänka på något annat. 

Jag kanske ska göra Linneberget i pepparkaka?? Det är en bra dagsuppgift tror jag. Ajöss

Idag ÄR en bra dag. Vad gäller P och allt det där jobbiga tänker jag mest: Under de här tre åren har jag gått från att vara nykär till att få djupare känslor och tänka att vi blir mer och mer tillsammans. P har gjort det motsatta, gått från att vara nykär till att bli mindre och mindre kär tills det inte fanns nåt kvar. Det känns dumt. Alltså JAG känner mig dum. Hur har jag inte förstått och jag vet inte... Vafan liksom... Jag hade inte tänkt gråta idag men hörde nyss Melissa Horn sjunga i nån tvsoffa. Jag hann dock byta kanal innan det rann ut. Jag pallar inte att gråta mer. Jag vill inte. Han är bara inte kär i mig.

Idag ska jag shoppa. Hade ju tänkt smita utomlands om jag fick extra pengar men det finns helt enkelt varken tid eller samvete till det. La 1500 på mig själv imorse och bara det känns.. Nja. Men jag måste ge mig själv saker nu. Jag måste hitta till det där stället där jag betyder mest. Allt kommer bli bra.

Ikväll ska jag ut och äta med Liiiis som är i stan på kurs. Det ska bli så härligt, och jag är överpeppad. Har försökt få till ett häng med Oscar men det verkar inte gå så bra. Är sjukt sugen på att gå på komediklubb får se om det blir nåt av det...

Nu måste jag skriva en shoppinglista så jag inte glömmer alla vardagsgrejer... Det är en underlig känsla att bo i en kappsäck. Är lite trött på det redan. Men snart får jag flytta hem! Till en TOM LÄGENHET. På ett bra sätt! ?

Ok, over and out

Har höjt CSN lånet, fick det godkänt idag och första utbetalningen kommer imorrn. OCH jag får retroaktivt för det här läsåret, vilket ger en nätt summa av 24 000 bagis imorrn och sen 13000 resterande månader. Tack. Jag vet att det är ett lån och att det ska betalas tillbaka men just nu känns det ta mig fan magiskt. Jag behöver inte någon. Den allra bästa jag har är jag.

Dessutom kommer fantastiska LIiis till stan i morrn och vi ska gå ut och äta! Jag har bokat bord på Restaurang Clou, som ligger ett stenkast från hennes hotell.   tror jag... Hehehe. Är ju dessutom ledig hela veckan så jag tänkte shoppa lite under dagen och ta tillfället i akt och klä upp mig. Varför inte liksom. Ett par nya skor kanske?? Mmmm....

Ytterligare en ny känsla tar form i mig, den är antagligen övergående men den är skön! Jag tänker: Vafan ska jag med honom till? Vad har han tillfört i mitt liv förutom ett visst mått av trygghet, snällhet och en fast sexpartner? Jag har jämfört med allt dåligt jag har haft förr, och då är han ju paradiset. Det är ju bara det att jag vill ha mer. Han sa, sist vi sågs: Jag kanske inte förtjänar din kärlek... Och vid närmare eftertanke... Nä, det kanske han inte gör. Jag vet att det kommer något bättre ut av det här. Jag tänker hitta tillbaka till mig igen. Och det kommer bli awesome. Och det spelar ingen roll om han träffar någon annan och skaffar familj, jag hoppas han blir lycklig. Det gör jag faktiskt. Jag vill bara inte vara i närheten. Och som tur är slipper jag det... Jag vet att jag låter... Glättig. I brist på bättre ord. Men jag känner mig glättig just nu, och jag måste köra på dom känslor jag känner... Det kommer gå över det här med.

DET

GÅR

  ÖVER