... Ja, dit ska vi idag. Jag har ingen aning om vad det är för ställe, men jag vet att lärarinstutitionen har samarbete med dom så det torde ju vara någon form av utbildning/utställning/pedagogikisk verksamhet.. Ska googla as we speak:

Livstycket  Ah! Nu vet jag. Det verkar ju hur bra/coolt/häftigt som helst. Det är en förening, och de verkar ha mest med textilt att göra. Men allt möjligt liksom, utställningar, kurser, med betoning på att hjälpa invandrarkvinnor att lära sig det svenska språket, samtidigt som de får lite praktisk utbildning. Verkar ju onekligen vara ett magiskt ställe. Det blir en bra dag idag.

Igår var också en bra dag. Jag gjorde allt som jag skrev, var inte hemma förrän vid tre-tiden, men då gick jag och handlade på väg hem från badet. När jag kom till badet fick jag en glad överaskning, jag hade fått för mig att badkortet kostade 650, men det var 450!! Yey. Och sen när jag kom in och duschat och bytt om och kliver ut till poolen... Då är det BARA JAG DÄR. Fattar du hur lyxigt?? Fast sen upptäckte jag en äldre herre som satt och läste tidningen vid ett av borden vid "fika-delen" hahah... Han satt där hela halvtimmen som jag simmade. Och sen kom det två herrar till som också simmade men det var dom sista tio minutrarna så det gjorde mig inte så mycket. Det var så otroligt skönt att bada. Jag sträckte ut mig ordentligt och satt sen i bastun i en kvart, tjugo minuter. Det var nice och jag kände mig lite mer som mig själv igen.

Både igår och idag när jag vaknade tänkte jag: idag är första dagen på resten av mitt liv. Och även om det har med P att göra, att jag liksom fortfarande har honom i bakhuvvet, så är det sant. Idag tänkte jag också på hur lång tid det har gått, men blev lite förvirrad... 10 eller 11 veckor?? Men, insåg sen att det är så här det går till när hjärnan glömmer. Jag kommer sluta räkna veckor, och sen kommer jag sluta räkna dagar utan gråt, och sen kommer jag sluta tänka på P var och varannan minut. Det är så det går till. Jag fick en liknelse i huvvet om hur det var förr, när vi ställde om klockan. Ja, för så gammal är jag att jag minns när vi liksom hade riktiga klockor som vi ställde om manuellt.    DÅ minns jag att det var skitjobbigt de första dagarna, ja nästan upp till två veckor... För jag minns att jag under de första dagarna efter, tänkte (väldigt ofta under dagen): nu är klockan EGENTLIGEN tio. Eller: EGENTLIGEN halv åtta. Och att det var liksom tungt att ställa om sig mentalt... Sen när mobiltelefonerna blev mer den enda tidskällan en har och de ställer om sig själva så försvann det där problemet, för nu märker jag inte av det alls. Och det är samma med det här fast under längre tid. Tillslut kommer jag inte tänka på det... 

Det är dags att gå. Hej då   

MAO måndag. Nu kommer jag skriva en amssa saker som jag skrivit förr men der är så. Jag måste få älta: Igår var jobbig. Men bra. Jag fick inte riktigt det jag behövde men, jag fick ett lugn, och en ro. Allt kommer ordna sig, jag vet det. Jag vet att jag har sagt det, ungefär hela tiden sen jag blev dumpad och det går i vågor att jag tror på det. MEN, tiden. Jag måste låta tiden gå. Inte ha bråttom. För jag har ju inte bråttom! SÅ, nu är det mitt nya mantra. Låt tiden gå i sin takt. Stressa inte. Och så får det vara bra så. Jag kommer kanske krascha nån dag framöver men det tar jag då. Just nu känns livet ändå drägligt... It´s gonna be all about me. Nuff. 

Idag ska jag skjutsa ner mormor till centrum för en klippning och sen ska jag gå till badet och köpa simkort. Och så ta mig en simtur såklart. Ska vara hemma hos mormor vid 10 och tänker mig att det tar en timme, en och halv kanske. Sen knata till badet, det tar en haltvimme... Dom stänger 15.00 idag så jag har inte all tid i världen, men det räcker nog.   

Hela den här veckan är en slappvecka: måndag = självstudier (utan något att läsa, eller skriva, för vi har inte kommit så långt än??!) Tisdag = Studiebesök på livstycket i tensta från kl 10 och det står ingen sluttid, det brukar betyda typ en timme, eller mindre... Onsdag = Studiebesök sidenväveri (YEY!!) 12.50 utan sluttid. Torsdag = Självstudier Fredag = halvdag med grupphandledning inför bokuppslag. Jag tror jag överlever. Hahaha... Kanske blir simning flera dagar denna veckan? Vem vet.

Jag är rädd att min dator sjunger på sista versen. Den har på ett dygn blivit rent ut sagt jävlig. Den är sjukt seg, segare än vanligt alltså, och förstår inte mina kommandon. Och när den förstår säger den hälften av gångerna att den inte vill. Mmm... Men jag har ju haft den här sen 2010 och det är ju ingen direkt high tech fancy dator. Så den är gammal. Och trött. Och jag har behandlat den dåligt, men diverse dumma nedladdningar etc. Jag får skylla mig själv. Men jag har lagt över alla viktiga papper och grejsamojs på min externa hårddisk och skulle den krascha har jag iaf kvar alla "viktiga" grejer. Vad är viktigt, egentligen?? Nä nu är det dags att klä på mig, och dra till mormor. Det blir bra.

Ha en bra dag. Det SKA jag ha.        

Och ändå inte.

Ligger i soffan och kollar på x-files. Det är så jävla bra. Inte nog med att karaktärerna och skådespeleriet håller sjukt hög klass vi får också följa med på en snabb historia i hur datorn föddes, blev användarvänlig och utvecklas! Haha. I första säsongen är det en riktig tjock ful gammal burk Scully skriver på men nu, i säsong 4, är det ett nytt typsnitt och den har blivit svart istället för den snygga cremevita färgen alla datorer hade under tidigt nittiotal. I varje säsong har både hon och Mulder nya datorer som är lite modernare än den innan. Det är fantastiskt. Det är modern historia.

Jag hat stickat klart mössan, den blev lite för liten men anledningen till det va för att jag inte visste hur det avslut jag tänkt skulle funka. Ville inte att det skulle bli en spets på huvvet och jag visste inte hur lång tid det skulle ta att få ihop hålet. Men det funkade precis som jag hoppades, hålet gick ihop snyggt och snabbt. Så nu vet jag att göra den längre innan jag börjar ta ihop den. ? Men den funkar. Och är relativt snygg. Och gick fort att göra...

Nu ska jag göra klart socka nr 2. Makan till den jag gjorde innan... Sen ska jag lära mig tvåändsstickning. Får se om jag har tålamod nog. Det är liksom ett lite långsammare tempo på den stickningen och speciellt innan en blir van. Men men. Det är nog värt. Det gpr att göra så mycket olika mönster som blir superfina. Och det är ju kul. ? Så... Lite mer X-Files och så får vi se hur den här dagen utvecklar sig.

Ajö.

Middagen med Emma var helt magisk. Samma restaurang som jag var på med Lisa och nu en ny meny + 30 % rabatt! Maten va verkligen supergod, jag tog gratinerad portabello med en massa gott mojs till huvudrätt och sen chokladmousse till efterrätt och det va som sagt sjukt gott.. Det känns nästan som att jag har hittat en favvisrestaurang... Kanske ska bli stammis? ? Efteråt gick vi och tog en lång mysig fika på espresso house. Emma ger så sjukt bra energi och det är så extremt upplyftande att prata om livet med henne. Vi har samma syn på de flesta normer och då speciellt det som handlar om barns vara eller icke vara i ens liv. Det är skönt att slippa känna sig ensam, som jag gär ibland. Och det är skönt att höra en annan, häftig, fantastisk kvinna prata om normer på samma sätt som jag tänker om detsamma. Och det här med att allt måste få vara ok, det måste vara ok att vara i och vilja ha normen också. Åh det va en mycket bra kväll. Jag har så många bra vänner. Jag är så jävla tacksam för varenda en av er. Ni är bäst.

Sen hade jag, för en gångs skull tur! Hade tre minuter på mig att hinna med Saltsjöbanan när jag klev av tuben på slussen och tror det eller ej men jag hann! Va hemma vid tio i tolv. Gjorde mig klar för att sova direkt och hann knappt sätta igång HP halvblodsprinsen innan jag somnade. Haha... Men när jag vaknade, av klockan, var jag helt förvirrad. Trodde typ jag skulle till skolan men.. Ja det gick över.

Lite jobbigt dock, för jag verkar ha sträckt nån muskel i ryggen. Jag kände av det igår efter att jag slumrat lite i soffan innan jag åkte in till stan men sen tänkte jag inte på det. Nu när jag vaknade var jag helt stel och har ont. Men det går över, såklart. Mormor ville ha skjuts ner till centrum för en klippning men jag erbjöd henne det på måndag istället.. Orkar inte något idag. Jag funtar på att baka bröd och dricka varm choklad. Soffan får vara min hamn.

Imorgon kommer bli en jobbig dag. Men det måste bli så. Jag klarar det. Jag klarar allt. Det går över. Livet går vidare vare sig jag vill eller inte. Allt blir bra tillslut... ?

Har sovit som en mupp. Har ont överallt. Hade små uppehåll från gråten under kvällen, men grät mig till sömns. Jag hatar det här. Hur det bara kan gå upp och ner som en jävla berg-och dal bana. Ena dagen lycklig, andra dagen så krossad att jag på riktigt inte håller ihop. Stannar hemma från skolan idag. Vet att jag inte borde, men jag orkar verkligen inte. Jag vill inte. Och jag vill verkligen gå på middag med Emma ikväll och risken är att om jag går till skolan blir jag helt slut och orkar inget ikväll. Så jag offrar skolan för mitt sociala liv. Jag behöver det.

Jag verkar ha fastnat i nån typ av gråtloop, jag kan liksom inte sluta. Och det borde jag kunna, jag har ju haft flera dagar senaste tiden helt utan gråt. Så varför? Eller. Nu ljuger jag. Jag berättar ju inte allt här i bloggen... En del behåller jag för mig själv... Jag vet varför och jag vet vad jag måste göra. Det är bara så svårt. Får dra fram sinnesrobönen. Den hjälpte mig ju en gång i tiden...

Ajö  

Har tokkraschat. Gråtit i typ 2 timmar nu. Men... Ja, vad ska jag säga? Det är väl så här det är. Jag släppte fram en känsla som jag inte riktigt har släppt fram förut: Jag vill inte att det ska vara slut. Jag vill vara med P. Och det gör ont. När jag släpper på all kontroll, och alla logiska fakta och alla pekpinnar i huvvet. Då är det som finns kvar. Jag vill vara med honom. Och jag hatar att han inte vill vara med mig. Men jag vet att jag kommer gå vidare. Jag vet det, för jag säger det, du säger det, han säger det, hon säger det, internet säger det, ALLA säger det. Det går över. Mm. Men tänk om det inte gör det då? Vad så? 

Herregud, jag vill fly. Jag vill krypa ur mitt eget skinn och bara få bli någon annan för en stund. Tänk om jag ändå kunde fått dricka mig full. Det hade inte hjälpt men jag hade fått vara någon annan ett tag. Någon som inte går sönder i efterskalven av det som krossade mitt hjärta. Jag älskade mitt liv. Nu känns allt bara tungt och grått och tråkigt. Jag har inget hopp. Allt är med andra ord hopplöst.  

NU måste jag sluta gråta och sätta mig och titta på X-Files istället. Önska mig lycka till...  

Lånade pengar, mmmm... Men men, det kallas överlevnad. Har mycket räkningar dessvärre, men jag SKA spara en stor jävla summa denna månaden. Och sen ska jag spara lite mer än jag gjort hittills. Enligt mina beräkningar borde jag ha MINST 10.000 på sparkontot i maj, men förhoppningsvis lite mer. Ska försöka sälja lite grejer. Hmm, har nog inget som någon vill ha men. Ja, försöka kan jag alltid. Och så bara rätt in med pengarna på sparkontot. Och sen ska jag köpa en bil. Drömmen är en bil med dragkrok och styrka nog till att dra min husvagn! Heheh.. Skulle vara magiskt att kuska Sverige (Norden?) runt i sommar. Hahah, som sagt, drömma kan jag alltid.

Igår såg jag en dokumentär om en kvinna som har en bondgård ute på vischan i norska fjällen tillsmmans med sin familj. Eller, nja, men jo. Hehe, hur som helst, hon sa så bra saker och var helt magisk: "Det handlar om att gripa möjligheter i flykten, istället för att planlägga strikt. När en ser en ny möjlighet så griper en den och ser vart det bär". Och så tänker jag fan leva från och med nu. Det blir vad det blir och jag får inte vara rädd för vad som än händer. Jag blev så imponerad av henne. Hon var cool.  

Idag har vi ett studiebesök på ett galleri. Kl 14.00 Mmm... Det är TUNGT att vara bildlärarstudent.   Nu ska jag fixa dom därna jäkla räkningarna. Sen får det bli lite soffhäng, och så måste jag klä på mig och åka runt 12-13 tiden. Bra. Det blir bra. 

Jag vill bara sova. Sova och sticka. Men mest sova. Jag är så jävla trött på det. Jag försöker skylla på att inte nog med att jag är dumpad, det är vinter också. Men så tänker jag på förra vintern och nog fan va jag ute i skogen?! Kan inte minnas riktigt men, jag är ganska säker på att det hände lite då och då iaf. Men ok. Skit samma. Det är som det är. Och i år behöver jag sova. Är bara så trött på att, är han inte det första så är han det andra jag tänker på när jag vaknar. Jag är trött på att ha honom i min hjärna och även om jag märker att det blir bättre och bättre, och att det går längre mellan ledsamheterna så är han fortfarande där. Jag vill radera de senaste 3½ åren. Det låter kanske hårt. Men så är det.

Idag ska vi ha lektionen vi skulle haft igår. Dessutom är vi ett gäng som ska åka till formex mässan. Det blir nog en bra dag. Om jag inte bara va så jävla trött. Ajöss