Jag har laddat hem Movie Maker och nu ska jag fixa en liten föreläsning med tillhörande lektionsförslag. Hde tänkt åka in till skolan men det blir det inget med. Jag vill inte och jag KAN göra det hemifrån så varför? Enda kruxet är att jag inte kan MovieMaker men det ordnar sig. Det borde inte vara så svårt. Ok, tog en paus och startade. Det kommer gå FINFINT. MovieMaker IS THA SHIT! Kan spela in ljud med mobilen och ta bilder från internet! I loves me myself and I! 

Nu ska jag göra det. Ajöss

Det var en märklig dag igår. Jag var superstressad över skolarbetet, men ännu mer stressad över landet och all snö som (troligtvis) kommit på taket till tältet... Jag och Jessica hade bestämt att åka ut, och jag sklle först till pappa i älta för att låna hans bil. Jävligt meckigt. MEN, vad gör en inte för sin älskade husvagn? Hur som helst kommer vi åkandes på värmdövägen ut mot landet, vid påfarten från björknäs svänger det upp en RAV4 precis framför migo ch jag hinner tänka: den där känner jag igen... Slutar fundera en kort sekund och fortsätter prata med syster. Men efter en stunds maniskt gloende inser jag: Det ÄR P i bilen framför. Säger detta till Jessica som bara: meh, eeehhhh, nä vad e oddsen för det?? Typ som att jag skulle vara galen och, du vet, se P i alla hörn och vrår för att det kan bli så när saker och ting är knasiga. Men jag kommer liiite närmre och känner igen reg skylten. W T F ??? Och så tänker jag: men han är kanske på väg ut till systerdottern i gustavsberg för att övningsköra? Men nä, han fortsätter ut mot landet. Tillslut känner jag att jag måste höra av mig till honom så jag ringer lite snabbt och bara: är du på väg till landet? Han, suuuperförvånad: öh ja... Och sen sa vi bara ok, då syns vi därute. Väl där ute blev det awekward som fan. Han rensade ut skjulet och jag och Jessica försökte få bort snön och stagade upp taket inifrån. Sen sa vi bara hej då. Men jag måste väl vänja mig. Han bor i Nacka och det gör jag också än så länge... Och vi kommer stöta på varandra. Och dessutom var det kanske inte såååå konstigt, och sååå små odds. Jag menar, vi va ihop i över tre år, vi tänker ju likadant. Igår var en bra dag att åka ut till landet och fixa. Vi har dessutom samma rutiner i hjärnan och av den anledningen KOMMER vi stöta på varann. Trist men sant. Jag fick tid att snacka med en av gubbarna där ute också, och då sa jag som det var, att P har lämnat mig. Det var lite känslosamt men det är en bra gubbe med en bra fru som jag har bra kontakt med. Det är lite smidigt att berätta för just dom också, för det betyder att jag inte behöver säga till nån annan, det kommer liksom gå via djungeltrumman. Men skit samma. Skit samma i allt. Det är som det är. Och det är skit.

Jag är så jävla trött på att min hjärna konsekvent INTE kan släppa tankarna på P, jag tänker på honom när jag ska sova och jag tänker på honom det första jag gör när jag vaknar. Jag är så trött på det att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag måste nog köpa en hund. Jag måste få bort mina tankar från den här negativa Peterspiralen... Inget gott kommer utav att jag sitter och tänker på honom. Jag fattar inte att det ska vara så svårt. Jag hatar det. Låt mig bara få slippa fri. Tack.

Är inte klar med skolarbetet. Det går otroligt långsamt och det går åt helvete. Fattar inte hur jag ska kunna ha redovisning på fredag?? Måste in till skolan imorrn och göra själva filmhelvetet. Men. Ja. Nä jag vet inte hur det ska gå till. Fast jag behöver ju bara GÖRA det. Jag siktar bara på G i alla fall. Och då måste jag liksom bara göra. Det behehöver inte bli bra. Gah.

Nästa kurs är som klippt och skuren för mig. Jag fundrar på det där med saker och ting... Det var ju egentligen väldigt bra att det var just den här kursen nu när jag har mått som sämst. Nästa kurs har med textil och screentryck att göra. Och ja, jag behöver ju något för att skingra tankarna! Och vad bättre än det? Hade nästa kurs varit nu hade jag ju inte kunnat njuta av den alls.

Nä nåste jag fixa klart det här. Ajöken      

Jag pluggar. Och det går helt ok framåt. Det blir nog åt helvete i slutänden men vafan, jag kan visst inte få "allt"??? 

Hade en ganska jobbig kväll och natt. Det började med att jag fick huvud- och nackvärk, tog två treo och gick och la mig tidigt. Kollade lite film och somnade nog runt tolv. Sov muppigt och vaknade 04.18 och kunde inte somna om. Efter nån timme gav jag upp poch la mig i soffan istället och började kolla tv. Slumrade till och vaknade av klockan vid åtta men hade extrem huvudvärk och var så trött att jag var tvungen att sova lite till. Drömde en skitskum och jättejobbig dröm som gjorde att jag började tokgråta när jag väl vaknade?? En halvtimme senare gick jag upp. Och nu sitter jag som sagt och pluggar.

Heheh... Började skriva det här inlägget vid halv tio imorse. Nu är klockan tjugo i två! Så kan det gå... Ajöken 

Vaknade av plogbilen vid sex imorsr, det va lagom kul. Har sovit lite muppigt, vaknade 00.12 av ingenting, hade lite svårt at somna om men sen väcktes jag av plogen, som sagt. SKumt. 

Idag har jag handledning, det känns jobbigt. Jag har inte förberett något och min lärare kommer skälla på mig. Med viss rätt såklart. Men... Ja hela uppgiften är lite förvirrande och det känns som att vi gjorde EXAKT samma sak för bara några veckor sen! Så. ???

Sa jag att jag lagade jättegod mat igår? Nä, det sa jag nog inte men det gjorde jag. Pasta med kotlettbacon, champinjoner och vårlök. Och grädde. Mums. En anna bra sak med att vara singel: jag kan handla vad jag vill utan att ta hänsyn till en andra person och jag kan laga vilken mat jag vill, av samma orsak. Jag är ju en bargin-människa och inte nödvändigtvis vegetarian. Finns det billigt kött så köper jag gärna det. Igår sålde dom ut köttbullar för 10 spänn och det här kotlettbaconet för 8.90 Tänker att det får vara så nu. Jag är ju fattig som en råtta så varför inte? Så kan jag fundera på det etiska med köttätande efter att studietiden är över? Jag vet, egentligen inte smart att skjuta på sånt, men... Jag gör det just nu iaf.

Jag är så orolig för landet! Det har snöat ganska mycket och det är superallt ute. Jag skulle verkligen behöva åka ut dit och skotta, så inte tältet går sönder! Det skulle vara så typiskt. Men nu är det så att P har nycklarna eftersom jag har sagt att det är ok att han har kvar båten till våren, och eftersom han ska rensa därute. Tanken var att jag skulle säga till honom att han får ta ansvar för snöskottning och etc men det har jag inte gjort. Och eftersom jag måste

B O K S T A V E R A ut alla min tankar för att han ska förstå så antar jag att han inte fattar att han ska göra det. Förståeligt på ett sätt, helt OFÖRSTÅELIGT på ett annat. Och nu är det så att jag VERKLIGEN INTE VILL HÖRA AV MIG TILL HONOM NÅT MER. Jag vill inte. Jag börjar precis bli liiiiiite ok, och det är nog tack vare: 1. Nyår i Karlstad är avklarat och det känns BRA. 2. Vi har inte pratat på över två veckor, snart tre och det känns också BRA! Så... Vafan gör jag? Undrar om jag ska be jessica höra av sig till honom... Det gör hon säkert om jag ber henne. Jag ska inte slösa mer energi på honom och därmed basta.

Nä nu måste jag snart gå ut till tåget. Ajöken.     

Idag har varit en bra dag hittills. Jag har varit i skolan och fått handledning, och även om jag har sjuuuukt mycket att göra och är cepestressad så kommer det ordna sig. FIck en hel del bra upplägg och lite personer att skriva om, och det är bra. Tänker fixa allt i helgen. Imorgon har jag handledning på filmhelvetet, och det kan ju bara gå åt helvete. Men det löser sig säkert det med. Jag kan alltid använda jag*har*blivit*lämnad-kortet, and I WILL use that card, if necessary. Utan att skämmas. Tänker också att det är bra att vara stressad. Mindre tid till att tänka på andra saker, på dumheter.   Och det är bra. Jag har valt att koncentrera mig på slöjd och hemslöjd, och det har gjort att jag har suttit och googlat, och kollat böcker om detta, och fy FAAN va gärna jag vill jobba med det ämnet. Inte nödvändigtvis som lärare men jag vill ha det som sysselsättning. Mmm... Så får det bli.

Jag ska skriva upp mig på ett provdyk i februari. En av mina nyårsönskningar är ju att ta dykcert och till min förvåning är det BILLIGARE att ta det här i Sverige?! Inte så roligt kanske men, halva priset mot Malta! Och sen kan jag ju åka på en dykresa dit i juni istället! Yey. Igår sökte jag jobb också! Sommar jobb på en båt som går på Göta kanal. Jag hoppas så intensivt på det här jobbet. Jag tror jag skulle älska det OCH att jag skulle passa oerhört bra. Men är lite rädd att jag kommer försvinna mellan stolarna eftersom en av frågorna var om en hade referneser och eller betyg från utbildning etc. Där var jag ju tvungen att svara nej. Jag har ingen utbildning och nu var det så länge sen jag jobbade att jag inte har några aktuella referenser! Hrmf. VIsst jag kan ju ge ut Siggesta men.. Det känns weird. Hur som helst, jag hoppas så jag går av. En jobbar skift på uppemot 12 dagar i sträck, och sen är en ledig flera dagar i sträck. Sen mönstrar en på i Göteborg och det kan ju vara kul att försöka lära mig att tycka om den staden, OM det nu är så att jag kommer in på utbildningen?? Hehe.. Vem vet. Det skulle vara kul att göra nåt lite annorlunda i sommar iaf. Fan va gärna jag vill ha det. Kanske ska ringa och tjata på dom?? 

Har en dokumentär om komiska genier på i bakgrunden och dom tar upp alla mina favvofilmer/serier som är gjorda av män. Hoppas dom snart nämner Tina Fey och Amy Poehler. Det har varit mycket gubbsnack nu. Men å andra sidan, det är ju så världshelvetet ser ut. Gah. Dessutom handlar dokumentären mest om Judd Apatow, som gör filmer om män med män. Så att eeehhhh... Hehe. Jag ska kanske inte klaga.

Nu ska jag fortsätta göra ingenting. Tv kanske... Ta ett bad? VI får se. Ajöss

Skiter i allt. Vill bara kolla film och serier, och då tänker jag göra det. Jag tänker växa fast i soffan och det är ok. Väck mig när våren är här. Väck mig när det är dags att köpa en bil och börja hänga ute på landet igen.

Mår, trots negativiteten, relativt bra. Fick ett bryt imorse men det gick över fort. Nu känner jag mig så där.. Tom igen. Som att det bara är slut. Och det är det ju. Kan inte säga att jag känner nåt speciellt. Jag skiter i, helt enkelt. Inget spelar någon roll just nu. Det går med all säkerhet över men, just nu... Just nu är det skit.

Ajöss 

Ligger i sängen och ska precis sätta på nån form av sovfilm. Insåg helt plötsligt att jag inte har gråtit idag. Det har varit nära men... Nix. Ingen gråt.

???

Ja vad ska jag säga? Yey? Det är första gången på åtta och en halv vecka. Jag har alltså gråtit VARJE DAG sen p lämnade mig. Sjukt. Jag visste ju att det skulle komma bättre dagar. Men å andra sidan har den här dagen inte varit direkt bättre på det sättet... Bara ingen gråt. Känns underligt på ett.. Underligt sätt.

Godnatt

Jag har kört fast så hårt. Jag har ingen aning om vad jag ska skriva/rita/filma om. Alltså. Det står helt still. VI ska utgå från kurslitteraturen men allt är så JÄVLA TRÅKIGT ( läs: en jävla massa gubbar som älskar varandra och allt dom själva gör, SNARK!) Det finns inget som tilltalar mig i det jag har läst. Behöver handledning. Och ja, då är det kanske så att jag måste vara "ledig"... Hmmm... Postmodernismen är jävligt skitnödig och jag gillar´t INTE. Det är mycket roligare att lyssna på Nationalteatern och blogga/spela/instagramma...

Va nere och hämtade mina paket också, fixade lite mormorhjälp och handlade. Det va svinkallt ute och det är lite av snöstorm faktiskt. Vill verkligen inte gå till skolan, för då måste jag gå ut. Fast jag vill också VERKLIGEN gå till skolan, för då får jag gå ut och tänka på annat. Mmm. Komplext. Vill vara ledig jämt. 

Jag tror att mina tårar tog slut igår. Och nu är jag rädd att jag aldrig mer kan bli kär. Jag vet inte om jag någonsin kommer lita på någon igen. Jag vet att jag är en dramaqueen, men det känns så. Det tog liksom bara stopp och... Ja. Stopp. Nu håller jag på att börja gråta när jag pratar om det, men jag tar ett djupt andetag och så går det över. Fan vet om det kommer hålla i sig. Vet inte om jag vill att det ska hålla i sig. Det är som att alla mina farhågor om att bli lämnad liksom bara slog in. Jag har inte tagit P förgiven, det har jag faktiskt inte... Jag har nog snarare drivit honom ifrån mig, genom att hela tiden tänka att han kommer lämna mig. Att han inte älskar mig. Att han inte är kär i mig. Att han... Skit samma. Inget spelar någon roll ändå. Inget ändrar det som sker och har skett. Jag ska söka jobb på ett tåg. Hoppas på sommarjobb. Allt löser sig. Jag har alltid mig.

Säger som Sam i Sex and the city: I love you to, but I love ME moore.