Jag var där, jag var trevlig, jag var snäll, jag höll mig undan från alla gamla ragg (Och deras flickvänner som MÅSTE ha suttit hemma på kammaren och övat på onda ögat!)...  Jag har gottgjort. Jag kan aldrig ta tillbaka hur jag var när jag drack, hur många jag sårade, medvetet eller inte. Jag kan inte ta tillbaka saker jag har sagt, eller främst, gjort.  Men nu har jag i alla fall gottgjort en människa där uppe. Lite grann. Det känns i alla fall bättre. Jag tror jag kan gå vidare.   Men det var MYCKET länge sen jag kände mig så obekväm som jag gjorde igårkväll, jag undrar lite hur dom tänkte när dom satte mig vid det bord dom satte mig vid, huuuu. Nåväl. Nu är det över. Det också. Och inga bilder. Jag lyckades med konststycket att först glömma laddaren, sen glömma telefonen. Ja, så kan det gå. Jag skyller på prealkisnerver. Åhå, hittade en bild: Har jag berättat att mina släktingar i dalarna är jägare? Hur som, det är dom. Och denna syn mötte oss när vi klev in på herbrätt (har inte någon SUSNING om hur det ordet stavas, det är dalskt...) där vi skulle sova under helgen. Dessa hängde "på tork" kan man säga. Vi kom fram till att det var ett fårskinn. Vad det andra är vet vi fortfarande inte. Och vi hade inte mod nog att fråga.    

Imorgon blir det roligare.