"Den" bara snurrar runt runt... Tvingar in mig på tankar jag vill begrava djupt inne. Varför nu? Varför överhuvudtaget? Inse och acceptera. Livet är som det är. Det kommer något bättre. Allt blir bra. Det går över. Jag kan ändå aldrig gå bakåt. Fast hjärthjärnan verkar tro att det går. Jag är trött. Så innerligt jävla trött. Jag är inte glad på låtsas, aldrig någonsin, men det kostar på. Jag vill inte klaga men just nu... Just nu är det tungt.

Tar en hemmadag idag. Måste hinna färdigt inför redovisningen imorrn!? Fast jag vete fan om det kommer gå. Men men. Jag hinner iaf mer än om jag åker till skolan. Önska mig lycka till!