För två dagar sen var jag ledig. Hade tvättstugan på morgonen och drog efter det iväg mot landet. Ja gskulle stannat på ÖB på vägen ut men glömde bort att svänga av så jag drog till Brisak i värmdö köpkvarter istället... Hittade egentligen inget av det jag va ute efter, jo förutom jord. Jag köpte 10 x 50 l. Mmmm. Det va bisarrt. Och tungt.   Sen ringde P och frågade om jag kunde köpa ögondroppar, och då åkte jag till gustavsberg och gjorde det. SEN grog jag ut till landet. VÄl där byggde jag två blomlådor, drog ut kylen, satte upp gardiner och rensade lite i bråten som blivit över vid rivningen... Detta ligger för övrigt kvar i bilen, inser jag nu...   Bläk. Klockan tickar på därute och helt plötsligt är den 19.. Och då börjar jag packa ihop, ringer P och vi bestäms att mötas vid pizzerian, och så drar jag dit. VI åker hem och får snika oss över trappbygget som dom försökt barrikadera ytterligare pga oss som snikar oss genom... Heheh.. Öppnar dörren och det finns en del post. P tar den och jag går in med pizzorna. Jag går ut i köket, P har fått papper från Stena, vi har fixat överlåtelsen nu, lägenheten är hans! Och jag har fått ett brev. Det står ingenting på förutom mitt namn och adress, handskrivet... Jag öppnar och hinner skumma två rader. Det är från cepet. Jag slänger ifrån mig det på bordet och säger det till P, jag frågar om han tycker jag ska läsa eller bränna upp skiten. Han svarar som vilken normal människa som helst: det måste du bestämma själv... 

Så självklart läser jag. Nyfikenheten segrar alltid. Jag läser nån rad och säger sen till P: han sitter säkert i fängelse... Läser lite till och jajamensan, han skriver att han började försörja sig som yrkeskriminell och nu sotter inne för grovt narkotikabrott, 6 år. Jag läser halva brevet och sen blir jag förbannad. Han har fan ingen rätt att be om ursäkt ens! Han har ingen rätt att återigen riva upp allt det där gamla!! Han har ingen rätt att lägga sig i mitt liv! Min första tanke är att jag hoppas han ruttnar där inne. Sen läser jag resten. Och chocken liksom... Jag vet inte. Han skriver att han verkligen älskade mig och att om han inte hade varit ett as, och spårat ur, hade det kanske vi kunnat bli något stort?!?! WTF? Anledningen till att jag var med honom var ju för att jag hatade mig själv. Jag tyckte inte att jag förtjänade något annat än en kille som behandlade mig på PRECIS DET SÄTT SOM HAN GJORDE. Jag ville ju ha det dåligt, för jag kände mig dålig.

Men cepet ska fan inte få ta mer energi av mig. Jag fick ett långt samtak med Stine iförrgår, och hon är så klok. Det var skönt att få vräka ur sig alla tankar till någon som, om inte kände, så iaf vet vem cepet är. HUR han är. Vad han gjorde mot mig. P är oxå fantastisk, han har bara godtagit detta med samma lugn som alltid, och han håller om mig när jag blir ledsen. Det känns tryggt. Och skönt.   

Det har ju gått några dagar nu sen första chocken, det värsta har lagt sig. En sak stannar dock kvar: han skrev: " Mina tankar vandrar ofta kring dig. " Det skräms. Hur blir man efter 6 år på österåkeranstalten tillsammans med andra kriminella? Jag vet inte. Hur som helst är det uppenbart att han måste gå 12-stegsprogrammet och att han säkerligen kommit till punkten där en ska be om ursäkt till dem som en gjort dumt mot. Jag tror, som Stine sa: att det ordnar sig, nu hör han inte av sig mer. Men samtidigt finns det en molande liten känsla i bakhuvvet. Tänk om? 

På grund av ovan, kände jag att jag behövde va ledig idag. Har inte hunnit klart ute på landet inför kalaset och har sovit lite dåligt. DESSUTOM kommer Stine redan idag! Jag är överlycklig. Vi ska fixa ute på landet och sen bara vara. I en helg födelsedagshelg. 

Känns lite underligt att en del personer som jag bjudit inte ens hör av sig... Men men, så är väl livets gång. Människor är bonusar som en får ha en tid och vi kan antingen växa ihop, eller växa isär. Jag är dessutom en ganska dålig vän, jag orkar ju liksom inte umgås direkt med nån, och då tröttnar folk. Hur som helst, jag upprepar det jag skrev för nån vecka sen: ALLA är välkommna på mitt kalas, det är bara att komma!!  

Nu ska jag snart skjutsa P till jobbet och sen dra och storhandla. Jippi!!! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gud, ge mig sinnesro. Att acceptera det jag inte kan förändra. Mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden. Ibland behöver jag påminna mig. ...

Nu har vi fått hit alla grejer. Det är totalt kaos. Haha. Vi är dessutom likadana så det lär ta några månader innan allt är uppackat. En låda i taget. Längtar efter skolan. Hatar verkligen mitt nya jobb. Hemstädningar is the worst. Men det är ju ...

Har totalt glömt bloggen. Men antagligen behöver jag den inte längre? Har ett förhållande där jag kan vara mig själv till 100% och vi pratar om allt. Behöver inte ventilera mig antar jag... Samtidigt saknar jag att skriva av mig. Vi ska flytta, t...

För många, för få. Livet är så jäkla flyktigt, vi vet aldrig vad som väntar... Och kan vi någonsin säga att vi känner en annan människa? Jag hoppas och tror du har det bättre där du är nu, Fredrik. Frid tillslut. Jobbade inte i helgen, det gick i...

Det är torsdag innan jobbhelg. Orkar egentligen inte alls jobba den här helgen. Det är mycket jobbigare att jobba helg när jag "jobbar" heltid under veckan. Det blir så fruktansvärt långt mellan ledigheten... Men en bra sak är lön. På fredag. Måste t...