Jag känner mig trasig och liten. Jag vet att jag valde rätt. Jag vet att jag ska välja saker som är bra för mig. Jag vet vad som är bra för mig. Jag vill välja rätt. Men jag vill inte vara ensam. Jag vill inte nöja mig. Jag tänker inte nöja mig. Det får resten av världen syssla med. Men att välja att inte nöja sig är detsamma som att välja ensamhet. Jag vet att jag är pessimistisk, men jag måste få vara det just nu. Jag saknar Martin. En person som bara var min i dryga 2 veckor. Men jag saknar honom. Antagligen för att jag vet att han inte skulle vara bra för mig. För att jag vet att jag ska välja det som är bra för mig.

Känner mig så jävla oälskbar. Så jävla fel. Så ensam. Jag har varit ledsen i snart ett år. Ska det gå över? Kommer det gå över? Just nu kan jag inte tänka på annat än att livet inte skulle bli så här. Jag har glömt dricka vatten den här helgen och nu har jag fått huvudvärk. Det stormar. Men det passar mig. Det är storm överallt. Jävla dramaqueen. Trött.

Godnatt