Det här jävla livet alltså.. Efter en skön vecka i Danmark så kom vi hem. Och ja... Ja, jag orkar inte riktigt beskriva hur och vad och varför för jag förstår inte riktigt själv men vad det verkar så jag ensam igen. Och det känns ok. Jag måste nog bli ihop med mig själv igen om jag ska kunna vara med någon annan. Nu känner jag mig sorgsen och jag tror L är ledsnare än jag. Jag har lite dåligt samvete för det. Men han sa vissa saker som jag tog som orimliga och då kan det bara gå på ett sätt. Men jag är lite i chock måste jag säga. Även om jag är på det klara med att det här återigen är livet som visar sig. Jag landar på fötterna. Det gör jag alltid.

Veckan i Danmark var fantastisk. Sol, bad, god mat och shopping varje dag. Ville inte åka hem. Hade det inte varit för att jag och D från klassen ska till England så hade jag kanske stannat! Hahha.. Eller nja, jag hade ju pappas bil och den ville han ha tillbaka såklart men... Hehe.. Men i övrigt. Resan gick smärtfritt, tyckte jag, och ja sen blev det ju som det blev. Har inte sovit mycket inatt men det gör inget. L vill fortsätta prata men jag tror inte på det. Det får bli så här nu. Han kommer över det, precis som jag. Men ja tiden får väl utvisa..

Ikväll kommer D ut och vi ska planera det sista inför resan! Vi ska käka middag och bara ha det mysigt. Det känns bra. Och jag är så PEPP inför festivalen! Pepp!!!! :-)

Står just nu och väntar på bussen i kolvik. Snart hemma.. Ska bli skönt.