Jag glömde visst blogga imorse... Men det var för att jag var dödssjuk. Jag vaknade med helt svullen hals, det brände när jag svalda och näsan var halvtjock. Och jag VÄGRAR bli sjuk, så hela morgonrutinen bestod av: 1 berocca, 1 shot kan jang, stor kopp te med honung och halstablett och en nässköljning. Mmmmm... Men det blev bättre. Har inte kännt mig dålig på hela dan, förutom att jag har fått lite huvudvärk nu på kvällen. Men det tror jag är en kombo av PMS och icke användande av glosögon. Heheh... Stina, jag har inte kollat optikern ännu, men jag tror jag e skyldig dig 500 spänn. Hehehehe...

Dessutom har jag lite ångest. Jag har gjort det igen. Ja, pratat brevid munnen som man säger. Jag har vitt och brett klagat till Diana att mina medkamrater i gruppen är så jävla "mammor", vilket dom visserligen är men... Båda har varsin unge på 1½ år och den ena tjejen väntar sitt andra barn. Till saken hör att båda har "diagnoser" och måste få sin vilja igenom annars blir det sura miner. Jag skiter i vilket. Jag har slängt fram lite förslag hit och dit men dom lyssnar inte och då orkar jag inte. Det är inte värt min tid... MEN, idag blev det en situation där D slänger ur sig, när vi sitter allihop och vi liksom har ett moment med lite för mycket barnprat på min ena sida och mer "ungdomligt" (Diana och Angelica i klassen) på min andra sida, ett: Ta det lugnt bara 4 dagar kvar. Vilket såklart alla hör och det blir KNÄPPTYST hos "mammorna". Heheeh... Inte så omtyckt där längre kan jag säga. Men det e fan inte mitt fel att "mammorna" är dom mest lättretliga människorna som finns. Det behövs inte många steg för att trampa på deras tår direkt... Och att dom blir så jävla provocerade av någon som inte vill ha barn. Dom säger att dom tycker det e HEEEEELT OK, men egentligen tänker dom: "vänta bara, din tid kommer" eller "När du träffar rätt person" eller "Jag ger det 2 år, sen sitter hon där med magen i vädret".... Jotack, jag hört dom förr. Bläk. Men jag blir lite trött på mig själv. FÖr jag behöver ju inte säga nåt. Jag borde lära mig hålla käften ibland. Har sagt det förr men uppenbarligen inte lärt mig än. Så nu har jag lite ångest. Men det är bara nån så n där larvig "jag vill att alla sla tycka om mig- känsla. Den kan kvävas. För den är inte sann. Den är bara skit. Jag behöver inte vara omtycket av alla. Så det så. Och till saken hör att jag faktiskt inte har snackat skit om dom, jag har mest bara sagt att jag blir lite trött för attt dom är så maniska med pilleriet, perfektionismen, detaljerna etc. Och det har jag sagt till dom oxå. Så det är nog inte nyheter. Asch. Skit samma. Jag är trevlig nästan jämt, och det räcker. Ok. Tack för att du lyssna. 

Godnatt.