Men va fan. Jag tänker gå till jobbet och visa. Jag ÄR faktiskt sjuk. Ja, för det verkar ha tagit fart igen. Jag nyser och hostar och låter tjock i näsan. Det värsta är att dom kommer låtsas som ingenting. Och dessutom vara: åhh det är så bra att E är tillbaka, ååååååhhh så bra. FÖr vi har bara haft dåliga människor här i ett år, åååååhhh va bra E är!!

Jag vet. Jag låter som ett barn. Som ett barn som är avis på ett barn. Men jag lider ju av duktig flicka komplex, det är inget jag stolt över men det är SANT. Pch kommer det nån och inkräktar på det duktiga då är det fan tungt. Jag vet att allt sitter i mitt huvve och att det är JAG som måste jobba på det. Meeeeeen..,, Det är svååååårt. Hu.

Hade så jävla mycket kli i örat igår efter mina vanliga öronproppar så jag tänkte vara duktig och lära mig änvända silikonpropparna, vilket jag gjorde och ljudmässigt var dom fenomenala. Men det blev typ kondens därinne och kliandet tusen gånger värre. Huuuuu...   

Och ikväll flyttar vi ut till mamma och pappa för dom kommande 3 veckorna. Jag bara hoppas arbetarna får min lilla lapp med texten: "Vi kommer inte bo i lägenheten under dessa 3 veckor, ni kan komma och gå som ni vill. " och att dom tar fasta på det och gör klart skiten på 1½ vecka! Nä, jag vet. Det kommer inte bli så , men jag hoppas.

Och jääääävlar va trött jag e. Har inte sovit varken bra eller mycket. Usch. Men ok. Jag ska inte måla fan på väggen, det blir vad jag gör det till. JAg är min egen mästare. Och i januari börjar jag pluggandet light. Och nästa hösta kan jag börja fundera på att söka in till konstfacks lärarutbildning. Puh. Tänk framåt. Tänk possitivt. E kan styra och ställa hur mycket hon vill. Jag ska inte vara där resten av livet i alla fall. Och hur farligt är det att ha en chef, egentligen?? Inte alls. Nån att gå till med beslut. Så slipper jag ta dom. Den här dagen/veckan kommer gå fort. Det kommer den. Jag vet det.

Wish me luck.