Mmmm. Ajsansa. Det började lagom efter lunch. Och som vanligt inser jag att jag inte har druckit tillräckligt med vatten, men då är det ju redan kört. Nu har jag tagit ett långt och avkopplande bad och tryckt i mig en berocca och 2 treo, får se om dom börjar verka snart...  

Imorse fick jag bråttom men ja, jag skriver nu i alla fall. Hehe.

Vi har ju det här grupparbetet som vi kämpar med. Det är ju då Jag och så C och så D. C är personen jag har haft svårt för från dag 1. Idag hände det sig av en slump att vi drack kaffe i en hel timme på morgonkvisten, medan vi väntade på D som hade försovit sig. Det var en riktigt trevlig fika, hon kan ju väldigt mycket och har gjort en massa roliga saker. Att hon är lite åt det mytomaniska hållet gör inte så mycket, lite störigt men ja.. Du fattar. Man kan liksom se genom det på nåt sätt. När D kom vid kvart i 10 hade vi hunnit gå igenom, genus, religion, astrologi och ja, fan vet vad. Men av en slump kom vi in på att prata om oss själva, klassen, och dom första dagarna i skolan. Och hon klämmer ur sig: "jag måste bekänna..." Gah. Jag orkar inte. Men ok, gör det då. Och så säger hon att hon från första dagen har känt att vi två kommer "gå i luven" (ja hon sa det nog inte riktigt så men jag minns inte exakta orden) på varandra och att hon på nåt sätt skulle strunta i dom känslorna och tvinga sig att bli min kompis. Gah. Jag erkände direkt att jag tyckt likadant om henne, och så skrattade vi lite men samtalet fortsatte, och hon säger: "Ja alltså när jag såg dig sitta i klassrummet med ditt bakåtslickade hår i en stram knut och så här, powerkvinna (jag tror inte det var det ordet hon tänkte, snarare var det besserweisserbitch?), så tänkte jag bara, åhhh, lilla vän, jag har själv varit där, och velat ha kontroll, och bara... Jag ska fan få henne att slappna av. Innan dom här fem åren är slut, om jag så ska hångla upp henne i korridoren, och tvinga henne skaffa facebook.." Blablabla! Men alltså... Va? OCh då föll ju bitarna på plats... Så det var därför hon trodde jag var yngre än henne. Det var därför hon kom fram och skulle va tjenis och bad om min privata mail för kunna skicka info om allt det som händer på fejsbök dit istället(?). Hon tror att jag drar mig undan för att jag är blyg. OCh ung. Och osäker, och att jag låtsas vara "powerkvinna" för att jag vet inte... Whaaat??    Mmmm. Och det här stör mig å det grövsta. Jag e så arg, för först brydde jag mig inte om vad hon babblade om men sen helt plötsligt, tog jag bara åt mig. OCh jag började fundera över om det är det jag sänder ut?? Om det så folk tror jag är?? Stram, blyg och osäker?!?! Det är ju bara det att hon inte vet NÅGONTING om mig. MEn det vet ju å andra sidan inte så många överhuvudtaget. OCh speciellt inga på skolan. MEn jag vet, jag vet, att jag inte behöver, varken bry mig, eller ta åt mig. Det är bara så störigt att jag gjorde det. Och gör det fortfarande. Men jag drar mig ju undan för att jag vill. Jag har ingen lust att slösa bort en av mina underbara nyktra fredagskvällar på att sitta på nån jävla "pub" på skolan och dricka smuggelöl (ja läsk då i mitt fall) Jag har ingen lust att kämpa för att få kompisar, dom kommer väl om dom vill, eller om det liksom faller sig så? Eller? Jag är inte ett dugg stressad över att hinna lära känna folket i klassen. Vi ska ju för helvete gå där i FEM JÄVLA ÅR. 5. FEM år. Och jag tänker inte försöka vara någon jag inte är. Jag gör inte sånt längre. Jag har inte ork till det.

Så nu är jag irriterad på henne igen. Det kommer nog gå över, någorlunda, men.. Ja störigt är det.

Jag vill kunna programmera spel. Då skulle jag hoppa av skolan och börja leva på det istället. Grah.

Och så har jag börjat fundera över att söka konstfacks textillinje till nästa år(?!?!?!?!?) Hihih, men säg inget till P för han vet inte om det än.