Ja, jag förstår att det känns ganska meningslöst med nedräkning, men alltså, jag vet inte hur jag annars ska klara det här. Kan inte längre säga att jag vantrivs, för det gör jag verkligen inte. Men det är själva atmosfären, känslan i hela stället som bara ger mig the creeps. Samma typer av personer som finns på alla restauranger, och samma jävla besserweisserhet. Usch. Var finn ödmjukheten? Och om du intrivs med ditt jobb, BYT. Det är inte mitt fel att du har gått här och harvat i 15 år. 

P tillsammans med mina föräldrar, lyckades dra vagnen på rätt plats igår! Jag är överlycklig! Dessvärre verkar vi ha någon form av problem med elen, vi får den inte att funka, så P ska fippla lite med det idag. Det borde gå att lösa... Och om det inte gör det har jag kastat 22 000 kr i havet. Mmm... 

Nä hinner inte skriva mer nu. Måste visst jobba. I regnet. Bläk.