Så ni som är det... Be för mig.

Idag är dagen jag inte har längtat efter.

Och jag vet inte, men såklart känns det bättre idag, för... Jag kräktes inte, jag dog inte, jag är lika snygg som vanligt  , jag är lika rolig... Så vad ska man säga. Idag är en helt vanlig jävla dag. Som alla andra vanliga dagar.

1) En minut över tolv ringde Jessica

2) Kvart över tolv sms:ade Amilla

3)Tjugo över tolv sms:ade pappa

4) Kvart över sju sms:ade Stina

Sen var det en drös fina människor som hade skrivit på fezebok. Jag blev glad. Faktiskt, mycket glad. Och konstigt nog känns det som om det räcker med fajsbock, det behövs inget mer...   Jag lovar.

Rökfri i: 82 dagar Wow... Jag imponerar till och med mig själv.

No moore... No moore.

Någon som har kommit på ett sätt att resa i tiden? In i framtiden alltså. Typ, 1-2 dagar framåt? Någon? Ingen?? Fan.

Jag vill bara spendera morgondagen, i sängen, med 30 rock. Ok. Och jag ljuger inte. Jag LOVAR. Här och nu lovar jag att ALDRIG NÅGONSIN nämna min 30-årsdag igen. Om ni lovar att glömma bort den vill säga!!   

Helt allvarligt, jag fattar inte att jag inte redan sitter på uteplatsen med en flaska sprit och en cigg. Så trött känner jag mig. Huu.