Jag fattar inte grejen med att sitta av tiden. På jobbet alltså, heheh sitter man i finkan fattar jag juh, men ja... Jag menade jobbet. Dom bara sitter där o glor, hela jävla bunten. JAG gick till chefen och sa: kan jag kompa ut lite tid? Javisst sa hon. Och nu är jag hemma. Huuu.

Fick lov att ringa läkaren oxå. Har fått såna jääävla nässelutslag. På INSIDAN AV LÅREN. Hej jag är spetälsk. Ta inte på  mig, jag smittar nog. Ingen vet med säkerhet. Jag hatar det här. Jag som ALDRIG är sjuk. Varför? Och egentligen vet jag. Det är karma. Som jag sa till Stina... Jag måste varit ond i mitt förra liv. Så jag fick byta ut en av medicinen mot en annan. Hoppas det hjälper.

Har ont i ryggen oxå, och i benen. Och faaaan va jag klagar. Usch. Men det börjar verkligen tära på mitt psyke det här. Jag vill mest gråta hela tiden och lägga mig i fosterställning under sängen. Men min uppsvällda mage skulle AAAALDRIG kunna komma ner under sängen. Skulle inte gå. Bollmagen. Bläk. Usch. Och det e så jobbigt när jag får yrsel. Då kommer den där jävla ångesten. Och då kommer illamåendet... Och allt går hand i hand och skrattar åt mig. Pekar gör det säkert oxå. Fan.

Nä jag måste lägga mig. Blodförlusten gör mig heeelt slut.

Rädda mig?

Klockan tickar och jag behöver egentligen gå till tåget. Meeen. Jävla skitantibiotika som jag VET tänker göra sig påmind. Måste ju gå på toa innan jag drar.

Ok klar. 2 min tillgodo, hinner skriva klart inlägget. Höhöhö. Fy fan va trist det är att ha det så här. Och min mage ser ut som en boll. Snyggt. Mmmm, ganska.   Måste ringa o kolla om man kan ta bajspiller samtidigt som dom här jävla äckelpillerna. Hrmf. Kalla mig Bajs-Jenny. Bläk.

Mot jobbet och dess fruktansvärt VIKTIGA arbetsuppgifter.

Hej då.