Hade hoppats att jag skulle slippa och bara kunde va hemma och sy på min tischa idag, men nä. Vi har en och en halv timme teori med proffessor Kenneth. Ja. OCh så verkar det ju som om våra lärare tycker man liksom SKA ta handledning och det är ju bra, dom har ju jobbat med designprocesser i åratal och är utbildade inom det, så det ÄR bra. Det är bara det att det tar tid. Dyrbar tid. Hrmf.

Har inte hunnit läsa det som skulle läsas till idag heller. Känner hur hela kursen rinner av mig och att jag är lite nere. Har så många tankar, och det bara snurrar. Främst funderar jag rent skolmässigt, mina ögon har öppnats och jag ser genus och OJÄMLIKHET överallt. Och när jag funderar vill jag prata, och så inser jag att jag har reducerat mitt sociala liv de senaste åren och att det inte innehåller mnniskor som jag kan prata med. Jag har bara min syster och hon tror inte på det där med genus(!??!?!!?) eller rättare sagt hon bryr sig inte om sånt. HON har aldrig blivit orättvist behandlad så då finns inte problemet, typ... Nu är jag lite orättvis, men bara lite. Hon bryr sig faktiskt inte om såna här frågor, och det är väl fine. Sen har Steen, och vi skulle nog kunna prata om sånt här hur länge som helst, hon är dessutom mer kunning än mig så jag skulle antagligen lära mig massor, men där brister... Jag vet inte, tiden antagligen, och att det måste bli via telefon eftersom vi bor fyra timmar ifrån varann. Sen är det liksom stopp... Jag har ju andra fina vänner, såklart, men jag har inte tagit hand om dom så bra och då kan man ju liksom inte bara ringa en dag och säga: du vet det här med genus???!!?!? Heheh... 

Och det här med vänner, man växer ju ifrån varann, jag tror inte det är dåligt och vänner kommer man alltid vara, bara inte så nära... Men ja... Jag vet inte, man får kanske inte klaga när man satt sig i sitsen frivilligt...

Nu börjar jag få bråttom, men jag orkar bara inte stressa. Fan.. Alltså jag hatar att vara nere, allt går i slowmotion och är trist, och tråkigt och dötrist... Och inte underbart nånstans. Livet går nog i cykler, och jag är nog kanske i en dålig just nu.? Men vad vet jag, det är säkert bättre imorrn. Sista kvällen på min kur för sur mutta var igårkväll och håll alla tummarn ni har att jag inte har fått svamp som bieffekt av medicinen. Urk. Det är bland annat detta jag är arg och konfunderad över, muttan. Varför finns ingen forskning? Varför finns ingen FUNGERANDE medicin? Varför vet vi inget om MUTTAN? Trött på det är jag. Dessutom har jag i mitt sökande efter svar hittat rena lögner och jag tänker ta mig fan göra nåt åt det. Om jag orkar *suck*