Javisst. Kristina. Och hon är liksom... HUr ska jag säga. Elak. Mot mig. Inte mot nån annan, mot mig. Och jag veeeeet att jag kan vara paranoid ibland men... Och jag vet ju att det man skickar ut får man tillbaka, så troligtvis är det en gemensam sak hon och jag gör, troligtvis på grund av en personkemi som inte stämmer. Men det är så tröttsamt, att bli avbruten mitt i en mening, att bli ignorerad, att bli hånskrattad åt och att bli nedvärderad. Jag behöver inte hennes godkännande, men hennes elakhet tär på mig. Jag får köra den gamla godingen: "kill them with kindness" det brukar fungera på elakhet. Det är bara jävligt ansträngande. Förresten måste jag ransaka mig själv, på tal om vad man skickar ut. Det kan faktiskt vara så att jag skickar ut exakt samma som hon. Och att det faktiskt uppfattas som att jag är elak mot henne i hennes värld. Ja, kill her with kindness, så får det bli. Nuff om det.

Idag är det redan torsdag och vi har heldag. Vi ska göra klart vårt grupparbete och

JÄvlaar nu måste jag springa till tåget. hej då