Ja, jag fick jobbet och som det ser ut nu tänker jag ta det och tacka nej till det där andra som jag redan tackat ja till. Jag vet inte, det känns som alldeles för många fördelar med Siggesta och den enda nackdelen är ju att jag har gjort det tusen gånger förr. Och det är ju ingen nackdel egentligen. Det gäller dessutom för en begränsad tid (3 år!) så då går det. Sen är jag ju utbildad lärare och kan göra vad jag vill. Typ. Heheeh... Nä men det här blir bra det! 

VFU:n igår gick toppen. Det är lite konstigt att vi ska vara här en vecka och sen inte en vecka och sen tillbaka för fyra veckor... Däremellan ska vi läsa typ tusenmiljarder texter i en annan kurs?? Och det är dretjobbigt. Men, men. VI har iaf självstudier under påsklovsveckan och det får ju räknas som nåt bra. Idag ska jag och D träffas och skriva ihop en ordentlig lektion som vi ska få hålla direkt efter lovet, och vi har bestämt att försöka få ut våra lärare för "kontroll" direkt till det så är vi av med det momentet i kursen.  

Ok nu måste jag få ranta lite. Du har redan läst detta men jag måste få tjata lite:

'Jag känner mig fortfarande ganska osäker angående mig och P så jag var tvungen att dra upp allt igår igen. Men jag och P bråkar ju typ aldrig, så det blev ett bra samtal, typ, jag var ju såklart ledsen och satt och grät och va aöllmänt upprörd men han verkar faktiskt ha ändrat åsikt. Eller, han verkar ha insett vad det faktiskt betyder att skaffa barn, och att det inte är nån jävla "walk in the park"... Och att det dessutom innebär mycket mer jobb än vad han först tänkte. Inget illa mot hans föräldrar (jag är ju av åsikten att inga föräldrar KAN göra "rätt" för det är omöjligt, en kan bara göra mer eller mindre fel) men jag blir lite jävla sur när jag tänker på att hans mamma liksom va superwoman och gjorde ALLT. Verkligen ALLT i hemmet, ALLT för och med barnen och hans pappa var ute i skogen och kollade fåglar. Och det är den bilden P har med sig av föräldrar. Som pappa behöver en inte göra nåt. Och sen va det bra med det. Mamman fixar ju allt lätt som en plätt. Va?!?!? Nä, usch nu blir jag irriterad. Men ja, som tur är verkar han ju verkligen ha lyssnat, tagit in och faktist tror på alla mina argument MOT barnaalstrande och ja, jag känner mig lite bättre till mods. Jag tog också upp att jag fortfarande är sårad över hur lång jävla tid han gick och bara höll det inne, och dessutom att han inte har tänkt mig som blivande mamma (vilket jag helt och fullt förstår eftersom jag är så anti, men det sårar ju ändå), men då sa han att det inte riktigt varit på det sättet, han hade liksom tänkt tanken här och var under den tiden, men när det började bli en massa snack, typ från karlstadhållet, på hans jobb och så vidare nu, under liksom den senaste tiden, så rotade det sig. Och han har inte heller tänkt sig någon annan som mamma, han har bara kommit till tankarna 1. jag vill ha familj. 2. Jenny vill inte ha familj. Typ... Jag som har lite mer utvecklad fantasi kan ju inte riktigt förstå den tanken, men vi har ju inte samma hjärna och jag får acceptera att det är som det är. Trots att det är supersvårt. Men, ja... Det känns bättre nu, även om jag fortfarande känner lite att jag bara går och väntar på att han ska komma hem en dag och bara: nä men jag vill ha barn, hej då. Men det får väl ta sin tid. Jag fick honom att lova att han pratar med mig direkt när han får såna tankar och det är väl ungefär det vi kan lova. En männsika utvecklas och ändras hela tiden och det går inte at lova att en ska vara samma människa jämt. Men ärlighet kan en faktiskt lova...

SÅ... Nu är jag klar. Förlåt, om det blir tråkigt och tjatigt, måste få ur mig det.

Nu ska jag göra mig i ordning, äta ett ägg och sen dra till skolan. Ha det bäst! Hej då