Idag tappade jag en hel back med glas i golvet. Medan jag sopar upp allt splitter känner jag efter ett tag att det blev blött på vaden på insidan av byxan. Du vet? När det blir så där kallt och äckligt... Jag inser ju rätt snabbt att det inte va nån vätska i glasen jag tappade. Så det kan ju bara vara en sak. Men jag drar mig för att se blod innan klockan 8 på morgonen... Hur som helst drar jag väl upp byxan efter ett par tveksamma sekunder, och ta mig fan, hela benet e rött och kladdigt. Men det gjorde inte ett dugg ont. Så när värsta blodchocken lagt sig knatar jag in på toan och tvättar rent. Jag lovar. Det var det TÖNTIGASTE lilla sår jag någonsin sett. * = naturlig storlek. Men av någon outgrundlig anledning ville det tydligen blöda rätt hårt. Heheheh kände mig som värsta dramaqueenen... Hrmf!   

Blev sjukt irriterad på snärtorna i köket. Men jag skakade av mig det och tänker inte låta det dra ner mitt humör, varken idag eller någon annan dag! Jag var som dom en gång, jag ska inte glömma det. Osäker, liten och rädd. Jag är en bättre människa idag och det gör att jag kan ställa mig över dom. Och ta mig fan, ta lite av deras skit. Om det får dom att må bra så ska jag se det som possitivt! Jag vet, lite för pretto, men jag måste peppa mig på NÅGOT sätt.     

Angående sömnen

Stina säger: inget kaffe efter 18 och middag i samma veva. LillOscar tycker jag tänker för mycket. Jennie undrar om jag ska testa sömnpiller. Pappa tycker jag måste acceptera hur läget är just nu. Jessica lyssnar med halva örat och säger något konstigt tips och knep som överhuvudtaget inte går att följa. Mamma säger: jahaaa... Och inte mycket mer. 

Jag känner mig ensam. Jag känner mig gammal. Ensam och gammal. Och jag är BARA trettio. Undrar hur jag kommer känna när jag e femtio? Om jag känner överhuvudtaget. Vem vet.   

Somnade ganska okej. Vaknade flera gånger, gick och på toa och drack vatten. Vid 03.20 vaknade jag "på riktigt" Och sen var det kört. Nu ringde klockan. Huu. Jag e trött. Och jag undrar VARFÖR I HELVETE JAG INTE KAN SOVA??? Vad fan e problemet? Är det jobbet? Är det, det tröstlösa jävla ekorrhjulet som tar hårdare på mig än vad jag vill inse? Behöver jag möblera om? Behöver jag flytta? Behöver jag sömnmedel? Jag vet inte om jag orkar länge till. Förr hade jag i alla fall bra och dåliga nätter, nu verkar varje natt vara kass. Går jag och lägger mig för tidigt? För sent? Är det för varmt? För kallt? Är det nya kuddar jag behöver? Nytt täcke? Sluta dricka kaffe? Hmmm, kan det ha med maten att göra? Jag har ju knappt ätit middag på 2 veckor, (vardagarna alltså) och har jag kvällspass som igår, så blir det ju middag 19.30, det kanske är försent?

INTE FAN VET JAG. Men jag måste få sova en hel natt snart. Jag blir galen.