Jag är hemma igen. Konstigt nog känner jag mig inte ett dugg närvarande. Jag har dåligt samvete för allt just nu. Men jag är ledsen, jag kan inte göra annat... Jag vill men det går inte. Inte ett dugg.  

Helgen var tung. Men samtidigt så fantastiskt befriande. Jag känner mig mer peppad än någonsin. Och hur konstigt det än låter, samtidigt tröttare och mer apatisk än någonsin. Känslorna svallar upp och ner och jag vet faktiskt inte riktigt vilken fot jag ska stå på. Jag tror det kommer ordna sig. Jag tror på livet och jag tror på oss.  

Vi lever faktiskt bara en gång. Vi måste göra det mesta av det, oavsett svek, besvikelser och lögner. Och helt allvarligt... Vad betyder pengar om inte att kunna göra saker man vill och vad betyder det om du inte har någon att dela det med?

Nu ska jag ta det lite lugnt, jag har så mycket oro i kroppen och det känns inte bra. "Ronja Rövardotter" kanske???