... men inget att säga? Känner mig konstigt nere, och ja, deprimerad. Tänker massa ledsna tankar och så direkt i anslutning till det tänker jag: men va fan! Du kan ju inte sitta och dra ner dig själv i mörkret! Det är inge kul där och det vet du. Och så tänker jag på saker jag haft och saker jag förlorat. Och så kommer tanken igen: Sluta, det som är borta är borta, och gläds åt det du har. Känner mig nästan schizofren av allt upp och ner tänk. Tycker livet är lite orättvist, men inser att jag är sjukt priviligerad. Jag pluggar på högskola, jag har ett hem, jag äter mat flera gånger om dagen. Jag vet att mörker kan komma inifrån och att det kanske inte alltid går att förklara men jag bara vill inte ha det så.

Har inte alls lust med det här kalaset som närmar sig med stormsteg. Det känns olustigt i magen, av många anledningar. Och nu har "de" tydligen bestämt att vi ska tillbaka till karlstad lördag kväll, för då kan vi ta 2 bilar istället för 3. Jag hade sett fram emot att bara få ha det lugnt och skönt lördagkväll, stanna i Ed med P:s mamma, utan en massa små och stora människor överallt. Det stör mig också att jag VET att det är lite: men Jenny dricker ju inte så hon kan ju köra. Och sen är det en person till som får "offra" sig. Och antagligen är det ena syrran för hon är MAMMA (ja alltså båda syrrorna är ju den personen, så det blir någon av dem). Och så komer heteronorm och bara göttar in sig. Mmmmmums. Nej men oj hoppsan jag kräktes precis i munnen... Förut skrämde det inte mig med såna här situationer, jag kunde verkligen uppskatta P:s familj men nu är det skitläskigt. Jag tänker att det är för att jag är extra känslig och nu när jag vet att P tydligen är lättpåverkad som få, (vad gäller den där JÄVLA BARNFRÅGAN) så känns det olustigt att det kommer vara så många barn i kring oss.

....SKa jag ha det så här? Hela tiden gå och vara rädd för att P helt plötsligt vill ha barn? Jag vet inte om jag orkar. Och jag vet inte om jag orkar vara trevlig och glad och fanskap. Skit samma. Jag har gått in i den rollen så många gånger trots att jag inte velat så det kommer nog automatiskt... Tyvärr.

Nu ska jag plugga. Förvånande va? Blörk. Hej då.   

Sitter just nu och tittar på kunskapskanalen. Det är en dokumentär om utbrändhet i samband med att vi är virala. Alltså att vi är online... Och hur stressade det gör oss. Jag funderar på om jag borde ta en sån fasta. Jag känner hur jag fastnar ibland. Och hur frustrerad och irriterad jag kan bli när jag inte kan eller hinner. Huuuuu. Hur jävla viktigt är det att hålla sig uppdaterad egentligen? Jag har redan tagit bort Aftonbladets app. Jag är periodare på nyheter och det blev för mycket för 2 veckor sen. Så den fick gå väck. Som alla vet har jag inte facebook, men det är gamla nyheter. Kvar finns: mailen, två olika. Bloggen. Instagram. Och så alla hemsidor jag kollar i tid och otid...

Kanske skulle ta mig en digital fasta? Asch vi får se... Godnatt

Idag tänker jag åka och shoppa lite kläder inför den kommande festen. Jag är inte säker på att det kommer hjälpa, men ja, jag vet inte.. Just nu känns det som enda lösningen. Sen slutar det säkert med att jag har på mig nåt gammalt iaf men då är det så... Jag ska försöka läsa lite nu innan jag åker och sen läsa som fan när jag kommer hem. Ska vara på plats när dom öppnar så jag inte slösar nån tid...

Det jobbiga med det jag har kvar att läsa är att det är på så många sidor. Vår lärare har varit schysst nog att lägga ut allt så vi inte behöver köpa nåt, men jag skriver gärna ut för att det är lättare än att läsa på min lilla skärm till datorn. Men 200 sidor kan jag liksom inte skriva ut, då har jag ju inget bläck kvar och det känns slösigt som fan. Men, ja, det löser sig, men... Störigt.

Nu ska jag fixa en grej. Sen ska jag läsa. Sen ska jag åka och shoppa. Hej då.

Idag va jag snabb, har redan hunnit läsa en av de typ fyrahundramiljonersmiljarder texter jag ska läsa idag... Det känns bra och det känns som om jag hittat ett bra flow... Heheh... Flow. Men ja, det är ju så... Lyckades bli lite ovän med mormor igår också, hon ville att jag sklle avbryta nämnda flow och sticka ner och lämna in Keno åt henne, men jag sa nej. Hade det varit att hon behövde medicin eller mat, javisst, men när hon ska nära sitt spelmissbruk då ställer jag inte upp. Så det så. 

Lyckades ge mig själv ett blodigt sår på låret igår oxå, jävla skitskärp som fastnade i bordet när jag skulle resa mig, hehehe.. Men ja, ont gjorde det och nu har jag ett plåster mitt på låret. Mycket märkligt. 

Till helgen vankas 70-års kalas i Ed. P:s mamma fyller och vi är bjudna på en heldag. Det ska tydligen både bowlas och gås på restaurang... Jag är fortfarande lite i en lowpoint efter den senaste tidens känslostormar så jag känner mig extra ful, fet och dum. Detta gör såklart att det känns som "jag har ingeting att ta på mig" och "det spelar ingen roll vad jag gör jag är ändå fulast och fetast i världen"... Jag tycker ju inte så egentligen, men just... Just nu är självförtroendet på botten... Vi ska visst till Karlstad först på fredag och sova hos P:s syster med familj och sen vidare till Ed på lördag morgon. Sen tror jag vi sover i Ed och sen hem på söndag. Det blir en nätt liten tur och säkert supertrevligt. Undrar om P:s pappa med fru är bjudna? Nä, tror inte det... Men det hade vart trevligt att se dom igen. Men... VA FAN SKA JAG HA PÅ  MIG? Gah. Kanske, kanske, måste jag ta lite av mina sparpengar och shoppa nåt... Kanske... 

Nä nu ska jag iaf plugga vidare. Hej då. 

Efter att ha varit på Linneberget i fyra dagar (utan dusch, mums) så har jag nu kommit hem till en hel vecka med läsning och liiite skrivning. Det känns både skönt och jobbigt. Det jobbiga är som sagt att detta tar en vecka av en redan påbörjad VFU och att jag OMÖJLIGT kommer komma ihpg det jag läser nu, till om fyra veckor. MEN, såklart skönt också för att jag får vara hemma i en vecka och bara njuta av läsning och lite skrivning. Det ska dessutom bli superfint väder så om jag är lite snabb och effektiv kan jag säkert skrapa fram minst en hel ledig dag. DÅ ska jag dra till skogs! Mums!! Idag har jag dock tvättstugan nu på morgonen, men det är ganska skönt. Lyckades boka på mig två pass så jag har bra med tid. 

P kom till Linneberget i söndags och hjälpte till med att elda ris och gamla stubbar och skit. Det som jag stått och gjort i tre dagar innan dess! ( Vi blev färdiga med eldgropen, som systern påbörjat redan första gångerna hon var där och nu har vi eldat i den som fan! ) Heehhehe.. Men det va skönt att få lite hjälp. Han är lagom förtjust i att arbeta fysiskt när han e ledig så jag uppskattar gesten än mer. Det var så himla skönt att bara vara där ute, mitt i skogen typ 3-4 km från närmsta granne... Jag och systern tog en cykeltur och skulle leta ödehus, men det var så öde att det inte fanns ens det. Haha. Eller dom finns nog där nånstans men vi hitta dom inte. Och det finns ett i närheten av linneberget, på samma väg liksom, som är mer som ett förrådshus eller, ja, jag vet inte vad det har använts till men det är inte tradiotionellt uppbyggt, som ett bostadshus... Det vill jag ha. Jag tänker mig det som ett livsprojekt och att jag kan bo på Linneberget under tiden som jag renoverar... Heheheh. Fast det är väldigt nergånget, och det är nog en hel jävla del som måste fixas. Eller det ÄR en hel jävla del som måste fixas. Det värsta är väl kanske att både skorstenen och taket måste bytas och sånt är ju inte gjort i en handvändning... Men, som sagt: som ett livsprojekt! Det måste ju inte bli beboeligt direkt eftersom jag kan bo hos systern med fru! Mmm... Och P är inte ett dugg intresserad av ett sommarhus och speciellt inte ett som måste fixas, så ska jag göra det, gör jag det själv. Sjukt sugen. !!!

Nä nu ska jag fixa sista tvätten och sen skriva ut det som går och börja LÄÄÄÄSAAAAA!! Woohoo! 

Det är tydligen någon form av religiös högtid i antågande. Detta medför ledighet. Eller ja, självstudier, och knasiga scheman. MEN, det innebär att jag drar med syster till Linneberget och lever skogsliv i ett par dagar. P får lappsjuka om han är ute i skogen förlänge så han blir hemma men möter upp på söndag och stannar till måndag och sen drar vi hem tillsammans... Det blir toppen   Vi ska påbörja bygge av en snickarbod! SÅ jävla awesome. Dessutom har jag glömt berätta för systern att jag har köpt ett eldstål(!) och kommer försöka göra eld med det! Wooohooo! Älskar skogsliv så jävla hårt! Mums...

Idag hann vi dessutom göra lite ärenden nu på dagen, skjutsade runt mormor på lite shopping och nu sitter jag och försöker tänka att jag ska plugga under helgen?!?!? Och ja... Det kommer ju gå jättebra. Heheeee.... NÄ men jag laddar iaf hem lite texter och så får vi se vad som händer? Heheh, det kan ju regna hela helgen och då sitter vi iaf inne och häckar... 

Nu ska jag bara packa det sista och sen invänta den därna systern... Hoppas ni får en riktigt härlig... Påsk. Som vi EGENTLIGEN firar till åminnelse av Jesu Kristi lidande, död och uppståndelse. Kom ihåg det mellan godiset och kakan. Hahah!

Ajöss! 

Ja, jag fick jobbet och som det ser ut nu tänker jag ta det och tacka nej till det där andra som jag redan tackat ja till. Jag vet inte, det känns som alldeles för många fördelar med Siggesta och den enda nackdelen är ju att jag har gjort det tusen gånger förr. Och det är ju ingen nackdel egentligen. Det gäller dessutom för en begränsad tid (3 år!) så då går det. Sen är jag ju utbildad lärare och kan göra vad jag vill. Typ. Heheeh... Nä men det här blir bra det! 

VFU:n igår gick toppen. Det är lite konstigt att vi ska vara här en vecka och sen inte en vecka och sen tillbaka för fyra veckor... Däremellan ska vi läsa typ tusenmiljarder texter i en annan kurs?? Och det är dretjobbigt. Men, men. VI har iaf självstudier under påsklovsveckan och det får ju räknas som nåt bra. Idag ska jag och D träffas och skriva ihop en ordentlig lektion som vi ska få hålla direkt efter lovet, och vi har bestämt att försöka få ut våra lärare för "kontroll" direkt till det så är vi av med det momentet i kursen.  

Ok nu måste jag få ranta lite. Du har redan läst detta men jag måste få tjata lite:

'Jag känner mig fortfarande ganska osäker angående mig och P så jag var tvungen att dra upp allt igår igen. Men jag och P bråkar ju typ aldrig, så det blev ett bra samtal, typ, jag var ju såklart ledsen och satt och grät och va aöllmänt upprörd men han verkar faktiskt ha ändrat åsikt. Eller, han verkar ha insett vad det faktiskt betyder att skaffa barn, och att det inte är nån jävla "walk in the park"... Och att det dessutom innebär mycket mer jobb än vad han först tänkte. Inget illa mot hans föräldrar (jag är ju av åsikten att inga föräldrar KAN göra "rätt" för det är omöjligt, en kan bara göra mer eller mindre fel) men jag blir lite jävla sur när jag tänker på att hans mamma liksom va superwoman och gjorde ALLT. Verkligen ALLT i hemmet, ALLT för och med barnen och hans pappa var ute i skogen och kollade fåglar. Och det är den bilden P har med sig av föräldrar. Som pappa behöver en inte göra nåt. Och sen va det bra med det. Mamman fixar ju allt lätt som en plätt. Va?!?!? Nä, usch nu blir jag irriterad. Men ja, som tur är verkar han ju verkligen ha lyssnat, tagit in och faktist tror på alla mina argument MOT barnaalstrande och ja, jag känner mig lite bättre till mods. Jag tog också upp att jag fortfarande är sårad över hur lång jävla tid han gick och bara höll det inne, och dessutom att han inte har tänkt mig som blivande mamma (vilket jag helt och fullt förstår eftersom jag är så anti, men det sårar ju ändå), men då sa han att det inte riktigt varit på det sättet, han hade liksom tänkt tanken här och var under den tiden, men när det började bli en massa snack, typ från karlstadhållet, på hans jobb och så vidare nu, under liksom den senaste tiden, så rotade det sig. Och han har inte heller tänkt sig någon annan som mamma, han har bara kommit till tankarna 1. jag vill ha familj. 2. Jenny vill inte ha familj. Typ... Jag som har lite mer utvecklad fantasi kan ju inte riktigt förstå den tanken, men vi har ju inte samma hjärna och jag får acceptera att det är som det är. Trots att det är supersvårt. Men, ja... Det känns bättre nu, även om jag fortfarande känner lite att jag bara går och väntar på att han ska komma hem en dag och bara: nä men jag vill ha barn, hej då. Men det får väl ta sin tid. Jag fick honom att lova att han pratar med mig direkt när han får såna tankar och det är väl ungefär det vi kan lova. En männsika utvecklas och ändras hela tiden och det går inte at lova att en ska vara samma människa jämt. Men ärlighet kan en faktiskt lova...

SÅ... Nu är jag klar. Förlåt, om det blir tråkigt och tjatigt, måste få ur mig det.

Nu ska jag göra mig i ordning, äta ett ägg och sen dra till skolan. Ha det bäst! Hej då