Jag vet inte varför jag fortsätter utsätta mig för magsparkar... Men det är lika bra att ta allt nu, inte sen, nu. 

Efter att jag skrivit imorse fick jag ett långt bra samtal med Stina, tack för det. Sen fortsatte tankarna att inte samarbeta och jag försökte spittra dom genom att åka och handla på RUSTA. Hittade gardiner till mormor och lite annat skit... Men tankarna. Dom gör ont idag. Kan inte riktigt sluta grotta. Och gropen jag sitter i blir djupare för varje jävla minut. Dagarna liksom bara går... Jag vet inte. Jag pallar fan inte. Jag pallar inte ensamheten, utanförskapet, konstigheten... Jag mår illa. Fysiskt illa. Vet inte hur jag ska gå vidare från det här. Just nu känns det som att jag skiter i allt. Jag skiter i det här jävla skitlivet. Kan inte allt bara dra åt helvete. Jag vill fly. Jag vill lägga mig ner och sova, för alltid. Jag vill inte tänka mer. 

Jag pallar inte... Jag vill hitta mig själv igen, hitta tillbaka till den där personen som fan inte behövde något. Bara mig själv. Kan inte nån bara säga hur jag ska hitta den där personen igen? Hon är liksom borta och verkar inte finnas nånstans... Jag vill inte vara här. Jag vill inte vara någonstans. Jag vill att P drar åt helvete. Jag vill radera honom och allt som är hans. Jag vill inte känna så här. Jag orkar inte känna så här. Jag känner mig så förbannat jävla ensam och jag känner att jag kommer vara det resten av livet. Och jag VET att "alla" känner så när dom har blivit dumpade och att det inte stämmer, men det känns inte så nu. Allt är ta mig fan åt helvete. 

Jag måste släppa taget. Jag måste släppa taget NU. Inte sen, inte imorrn, inte om två veckor. NU. Jag måste gå vidare. Jag vet att det "bara" har gått lite mer än tre veckor, men jag måste tvinga mig! Jag måste gå vidare... Och jag måste SLÄPPA TAGET. Jag orkar inte mer. 

Allt kommer bli bra Det går över Allt kommer bli bra Det går över Allt kommer bli bra Det går över Allt kommer bli bra Det går över Allt kommer bli bra Det går över Allt kommer bli bra Det går över Allt kommer bli bra Det går över Allt kommer bli bra Det går över Allt kommer bli bra Det går över Allt kommer bli bra Det går över Allt kommer bli bra Det går över Allt kommer bli bra Det går över Allt kommer bli bra Det går över Allt kommer bli bra Det går över Allt kommer bli bra Det går över Allt kommer bli bra Det går över Allt kommer bli bra Det går över Allt kommer bli bra Det går över

Inget spelar någon roll. Det kommer gå över. Jag kommer komma vidare. Jag kommer bli stark igen. Jag kommer älska mitt liv igen. Jag gör det bara inte just nu. Helt plötsligt minns jag att jag tänkte för några månader sen att jag inte hade gråtit på väldigt länge! Och jag tänkte att det det kanske var dumt, som att jag liksom samlade på mig tårar... Men då kan jag ju se det tvärt om nu, jag gråter för en jävla livstid. Och behöver inte gråta mer sen när det tar slut. För det tar väl slut? Jag kommer väl sluta gråta...? Jag vill så gärna att det ska ta slut, gärna igår om det går? 

Kan inte släppa tankarna. Det maler och maler... Jag hatar det här. Vill inte tänka det jag tänker, vill koncentrera mig på mig! På att jag ska må bra och vara lycklig, men hjärnan samarbetar inte. Den bara fortsätter tänka på honom och allt vi hade. Jag känner en sån orättvisa och jag hatar när det är orättvist. Jag hatar att han kommer bli en bättre människa på min bekostnad. Han "lär sig" hur han inte ska bete sig mot en flickvän och han lär sig vad som krävs i ett förhållande, men det är inte jag som kommer få vara med om det, det är någon annan. Helvetes jävla skitsvartsjuka! Vafan kommer den ifrån??? Ge upp. Lägg ner. Sluta tänka såna tankar, för det gör bara saken värre. Mycket värre. FAAAAAAAAAAAAAN.

Jag vet inte vad jag ska känna, allt jag känner känns fel. Jag känner mig tom och samtidigt helt proppfull och jag kan inte kanalisera. Jag kommer troligtvis flytta hem i helgen, och det både skrämmer och drar. Det kommer vara jobbigt att se lägenheten tom, men samtidigt bra att slippa se hans grejer. Om jag inte flyttar hem i helgen gör jag det nästa vecka. Det måste bli så. Jag orkar inte leva i en resväska längre. Jag borde inte ha behövt göra det i fyra veckor men nu är det som det är. 

Jag lyssnar sönder alla olika remixer av Tove Lo´s Habits. Det är kanske dumt, men det hjälper lite. Har oxå fastnat för SIA´s skiva 1000 forms of fear. Sjukt bra. Och First Aid Kit senaste skiva stay gold. Mums. 

Jag kuppade kaffet imorse, hällde på fem mått kaffe till. Det blev bättre.