Men den ligger nog inte kvar så länge tror jag... Det har redan böjat smälta. 

Vill inte skriva att jag är ledsen och gråter men det gör jag, så varför inte? Vill kunna skriva att jag är glad och lugn och trygg inombords och att jagh ar någon form av tillit på att allt blir bra men det har jag inte. Jag hatar att känna så här och jag vet inte hur jag ska göra för att ta mig ur det. Tänker att det säkert blir bättre när skolan sätter igång igen, då kommer jag inte ha så mycket dötid när jag liksom KAN slinka ner i träsket och inte göra annat än tycka synd om mig själv. Nog.

Idag ska jag ner en snabb sväng till centrum och byta till mig nästa miljonlott   , fixa mormors keno och köpa busskort. Sen ska jag ta tåget så jag är inne på slussen till halv ett och där bli upphämtad av syster som vill ha sällskap till IKEA. Kanske köper jag den där bäddmadrassen som jag velat ha så länge... Kanske. Sen vill hon visst runt till lite olika affärer och jag hänger glatt på. Det är bara bra att jag gör nåt, som sagt det är lätt att lägga sig i soffan och bara grina och tycka synd om sig själv. Lätt som fan... Men inte särskillt roligt eller smart eller givande eller något bra alls faktiskt. Så... Ja, det blir bra att åka på shoppingtur. 

Ikväll SKA jag sy något på maskinen. Vill ha nya gardiner i både köket och vardagsrummet så, ja.. Det vore nåt. Fast kanske ska börja med nåt klädesplagg ändå? Det var ju så länge sen! Herregid jag blir nästan nervös av att bara tänka på det. Underligt, men sant. 

Nu måste jag skynda mig lite. Ajöss