"Snart är våren här med allt vad det innebär. Sommar, sol och semester, mmmmmm... Sitta på en brygga, strand, och bara glo. På solnedgången... På soluppgången... På molnen, på regnet, på vinden... Jag längtar."  

Så skrev jag för exakt fyra år sedan. SÅ vill jag känna igen. Den våren åkte jag och Stina och Lisa till Barcelona. Jag vill inte tänka på det, men den sommaren träffade jag P. När fan ska ledsamheten sluta? När ska min hjärna sluta plåga mig med alla dessa jävla minnen. Än det ena än det andra. ALLT får mig att gråta. Allt. Vill bara rycka upp mig och sluta, men det är fan omöjligt. Insåg att det har gått 7 veckor idag. SJU VECKOR. Får väl räkna med att gråta i sju till.  

Vaknade som vanligt av mig själv kl halv åtta.. Gav mig sovmorgon och låg och drog mig till åtta. ? Ska inte tråka ut någon av oss med en ingående berättelse om hur jag grät mig till sömns och vaknade på samma sätt men nu vet vi i alla fall.

Har påbörjat rensning av köket, det är ju dag 2 av städdagarna trots allt. Disken är färdig och jag har slängt en säck och en påse med skit. Fick faktiskt ner lite grejer som jag inte tänkt slänga från början! *duktig* Sen gick jag o hämtade det tredje "skrivbordet" och har nu bytt plats på datorn och packat upp overlocken! ? Är lite underligt rädd för den, hehe... Får liksom... Jag kan inte förklara vad jag känner. Det är som att den liksom står för ett nytt kapitel som jag inte riktigt är redo för. Larvigt, jag vet. Men... Ja. Sån e jag.

Nu sitter jag i soffan och har sex and the city på i bakgrunden och ska lära mig allt om symaskinen via instruktionsboken. Haha, kan ju va bra att kunna hantera den iaf så jag inte har sönder den det första som sker. ?