Ja så när alla andra går på "jullov" har vår klass TVÅ DAGAR KVAR. Idag är det dessutom heldag?! Det är inte rättvist och jag hade så gärna legat kvar i sängen. Har huvudvärk sen typ 3 dagar och är allmänt såsig. Jag tänker alldeles för mycket på P och jag vill inte göra det längre. Jag vill inte låt min energi gå till någon som inte ger sin energi till mig. De dagar då jag mår så här, som jag gör nu, så kan jag inte ens fatta att jag ligger gråter timvis andra dagar... Det fattar ju vem som helst att det inte är rimligt att göra så. Det är ta mig fan inte rimligt att lägga så mycket tid på NÅGON. Ja på någon annan än sig själv då! Men visst... Det är väl så. Jag får gilla läget.

Jag har ett nytt motto som jag varvar med dom andra: Jag kommer bli kär igen. Inte för att jag måste bli kär men för att jag verkligen vill vara öppen för det om det händer. Jag har börjat fundera på hur det är att vara ihop med någon som är så... Självcentrerad, som jag är. Och jag är inte egoistisk, det är jag inte, men jag tänker att det kan verka så. Eller ja, eftersom jag är så väldigt MEMEME och JAGET är liksom det jag tjatar mest om så kan det ju i förlängning göra att JAG inte släpper in andra heller. Jag kanske har stängt P (till exempel) ute genom att tjata om hur viktig JAG är i mitt liv? Och även om jag fortfarande tror det ska vara så, att jag ska var sån, så behöver jag kanske inte kasta det i ansiktet på de som är nära mig... Dom vet liksom det vid det här laget och är förhoppningsvis ok med det. Jag började tänka på det under redovisningen i skolan i torsdags... För utan att jag har tänkt på det har jag ju skapat ett bord för en person. Ett bord som kunna vara som ett komplement till övriga bord om det behövs extra space, som liksom om en person kommer ensam till en restaurang. Och det var C i klassen som bara: ja men du är ju så väldigt "sån" ( jag minns inte exakt vad hon sa men det var något om att vara ensam och stark etc) och fortsatte med att liksom påtala att vi ska bryta normer och så... Och det är ju lite det jag är all about. ( Och ja, jag måste såklart jobba på att acceptera vad andra vill och att de flesta vill ha ett traditionellt normliv, jag är medveten om det... Men vi som tänker annorlunda MÅSTE ju säga det högt för annars reproduceras allt det där gamla vanliga heeela tiden. Och ingen har dött av lite förändring och nytänkande. Ehrm.. Typ. ) Äsch, jag vet, det blev kanske för magstarkt så här på morgonkvisten. Jag stoppar där och så tar vi nya tag imorrn.  

Ajöss