Kunde som sagt inte somna igår. Vet inte vad det beror på men en vild gissning säger att, det kan ju vara så att min hjärna nu har så pass många tillfällen under dagen som den INTE tänker på separation att den behöver göra det på natten? Kanske? SPelar ingen roll, jag är så jäkla trött idag bara... MEN, mår lite bättre. Jag insåg lite grejer under natten, och det ena var att jag måste sätta upp små delmål. Jag märker med mig själv att jag gärna fortsätter säga saker som: åh men en sån har P. Eller: Jag och P brukade göra så och så... Och jag tänker att jag måste försöka att medvetet sluta med det. Säger inte att det kommer gå på en gång, men om jag verkligen tar beslutet, så kanske jag tänker efter innan jag öppnar munnen och bajsar. OCh så funderar jag på att välja ett datum när det är färdigskrivet på det här sättet. Alltså, när jag liksom skriver OM honom HELA JÄVLA TIDEN. Det är som att jag fortsätter ge honom min energi och jag tycker inte riktigt att han är värd den. Tycker jag behöver den till annat. Och jag vill ju inte låta mig dras ner av dessa mörka jävla känslor, det tär på mig att vara svartsjuk och ledsen... Jag är inte en svartsjuk och ledsen person egentligen... SÅ min tanke är: Jag blev dumpad den 8 nov, och om jag är lite snäll så tycker jag 6-7 veckor fan får räcka med det här intensiva lidandet och självmedlidandet... (ja, jag fattar att det kanske inte går att tidsbestämma sånt här, men jag måste pröva.) Och om jag väljer 7 veckor så skulle datumet bli... Hm.. Ja, nä söndag 20 december blir bra. Ca 6-7 veckor efter dumpningen. Det blir bra, jag kan ju testa iaf. Se OM det går. Vad det blir...  Och så borde jag göra som Stian sa: typ ha som mål att skriva ett bra inlägg om dagen. LIksom fake it til´you make it. Och kanske säga att jag bara får skriva om honom 1 gång i veckan. Eller nåt... Hmm. Ja som sagt vi får se, har ett par veckor på mig att klura ut hur jag ska göra detta.  

VI har studiebesök på fotografiska, det verkar vara konstfacks designated museum. Det är de enda museum vi har varit på med skolan, och jag tycker det är lite weird. Men ja, idag ska vi iaf dit och med den här läraren vi har nu, som är skiiitbra. Vi kommer säkert få lite roliga uppgifter och det är roligt. Heheh... OCh nu måste jag göra iordning mitt liv. Ajöss

Men jag mår lite bättre... Har slutat gråta och känner mig relativt stabil... Det hände nu ikväll. Att det liksom lättade lite i bröstet och slutade göra cepeont. Det är bra att skriva av sig. Jag skriver både här och i en riktig dagbok. Jag behöver älta så otroligt mycket och skulle jag göra allt det här, skulle jag känna mig galen. Jag pratar ju dessutom sönder alla i min närhet och jag förstår att det kan bli tröttsamt...

Det går över.