Nu sitter vi i bilen och första stoppet är Norrköping. Där ska vi lämna av Jenny och stanna nån timme så syster kan ladda sin jobbdator så hon kan jobba på väg till Göteborg. ?

Hade en tung sen kväll igår, tittade på sex and the city filmen och grät floder. Det jobbigaste med den filmen är dock att den har ett lyckligt slut, för alla inblandade. Alla blir ihop igen och det vet vi ju att det är lögn. Sann kärlek är något som måste tas med modifikation och det är få förunnat att kunna glömma det som varit och bara se framåt.

Det liv jag trodde att jag hade och skulle ha är borta. Det kan aldrig komma tillbaka och jag vet inte ens om jag skulle vilja det om chansen fanns..? Kan inte sluta önska att den där jävla snabbspolningsknappen ska uppfinnas. Jag vill inte tycka synd om mig själv längre. Fast jag gör det, jag tycker synd om mig själv. Jag tycker inte att jag har förtjänat att må så här. Samtidigt vet jag att det inte går att tänka så. Men... I början ekade göra-slut meningen i mitt huvud. Nu ekar "jag är ledsen att det blev som det blev". Inte lika ledsen som jag..

Nu ska jag sluta vara så dyster och försöka känna in lite Danmarksfeeling. Ajöss