Det känns som jag är tillbaka i det där mörka, ledsamma... Känner mig så jävla sorgsen. Och ledsen. Och bara... Dum. Så jävla dum som trodde vi hade nåt. Det vara bara jag som hade. Han hade aldrig nåt. Jag känner mig som urvriden jävla trasa. Så less på att vara ledsen.

Har sjukt ont i halsen och är jättehostig. Det kanske hjälper till på den här jävla skitkänslan jag har i magen. FÖrsöker tänka positivt men det tar emot... Ska försöka tänka: Snart bor jag ute på landet och allt kommer bli lite bättre... FÖr det kommer bli bättre. Det är bara vissa moment och situationer och tillfällen jag måste genom. Det kommer säkert bli lite ledsamt att åka till Danmark i sommar. Och inte vet jag, när jag måste fixa med båtklubben, kommer också säkert suga.  

Förresten har gården ordnat lönespec på app. Aj lav it. Får dessutom mycket mer än jag trodde jag skulle få. Undrar om dom dragit rätt skatt? Skit samma. Nästa års problem. Vill verkligen inte gå till skolan imorrn. Incidenten ska talas om och jag... Vet inte hur det kommer gå. Har typ ångest. Det hjälper kanske också till att jag är så nere... Nä, men alltså.. Nä.

Nu ska jag ta ett bad. Önska mig frisk.    

Efter min och P:s sms konversation under helgen, som slutade med att jag skrev: "jag vet inte hur du ska göra. Jag är trött på att du fortsätter tycka att jag ska fixa allt. Lös problemet." Och hans svar: "Du har dessvärre rätt, förlåt." Så var jag nu här hemma, i köket. Fixar, donar och packar och då hör jag hur brevlådan öppnas. Jag tittar ut och ser hans ben och fötter snabbt som attan gå uppför trappen... Först bara... Ledsen. Sen likgiltig. Sen jätteledsen... Och nu, likgiltig igen. Så jävla underligt. Men problemet är löst. Det ska inte förnekas.

Har nästan tappat rösten. Det gör ont som fan och hostan är helt vidrig. Men, men. Inget att göra åt. Tror denna vecka blir lugn. Vi ska riva utställningen idag och sen ska vi ha utvärdering/redovisning imorgon. Sen står det utställningsarbete ons och tors på schemat men det måste ju vara lögn. Den är ju liksom färdig och förbi. Så förhoppningsvis får jag vila de dagarna, och kan åka ut till landet i lagom tid på torsdag, och få med mig mat hemifrån, så jag slipper köpa. Det vore det bästa. Sen blir det jobb i 4 dagar. Dessvärre med nya chefen. Hrmf. Är inte nöjd. Fast skit samma. Inget att ta ut i förskott.

Min kära syster fyller 37 år idag. Fantastiskt va fort tiden går. Men det är ju ta mig fan för att vi inte lever i nuet. Hmm.. Ja, och själv blir jag 35. Det är sjukt om något. Känner mig inte alls så gammal. Inte alls.

Måste söka slöjdutbildningen också! Har skrivit en komihåglapp men det verkar som jag ignorerar den. Hehe... Får ta tag i det ikväll. Hann faktiskt flytta en hel del under helgen. Har ju varit helt slut både mentalt och fysiskt så att det blev så mycket gjort som det blev är imponerande.

Tycker det är svinjobbigt att ha haft kontakt med P. Jag komer likosm inte över det. Jag är helt krossad. Jag vet att livet går vidare, och jag vill att det ska det, men alltså. Nä. Jag kan inte förklara... Är så trött på att vara ledsen nu. Vill bara att allt ska vara klart. Att jag ska vara klar. Men det blir jag kanske aldrig?

Ok, nog om det, dags att dra och lämna hyrbilen och sen mot skolan. Wish me luck! Ajö