Jag funderar på livet i allmänhet. Och jag är ganska trött just nu. PÅ livet i allmänhet. Jag är trött på att ta ansvar och jag är trött på kompromisser. Jag är trött på att bestämma och jag är trött på min apati. Jag är trött på det jag har och jag är trött på att jag vill ha andra saker. Jag vet inte varför det här jäkla livet ska va så här. Har sovit, nästan ingenting inatt på grund av bråk. Fast bråk och bråk, det va nog att ta i. Jag och P bråkar i princip aldrig. Det blir så här istället. Och jag är trött på att vara den som pratar jämt. Den som ser till att allt blir bra. Den som ser till att allt funkar. Jag är väldigt personlig nu och det är skitläskigt. När jag slutar ta ansvar så stannar vårt förhållande upp, och så kan det ju inte vara tänkt att det ska vara. Men det finns såklart andra aspekter också. När jag har mens/ska ha mens blir jag trött. På allt och alla. När jag är en vecka efter mens är jag oövervinnerlig och ser inga problem någonstans, och speciellt inte med mig och P. Jag vet inte vad som är rätt och fel, jag vet bara att jag måste gå på magkänsla. OCH jag vet att min jäkla magkänsla säger olika saker. Hrmf.    

Jag ska som sagt ha mens. Men den är i en sån där limbo, när en liksom har liiite mensvärk men det kommer ingen mens. Och jag vet att jag inte är preggo så oroa er inte. Men den kunde liksom ta och komma tycker jag, hatar att bara gå och vänta. Och lite läskigt nu när jag badar då och då. På tal om att bada så badade jag igår, det va superskönt. D i klassen ville bada idag, jag varnade om menseriet men sa att vi kunde ta med badkläder och så för vi se... Vill gärna bada idag, men vet inte hur lång tid det kommer ta i skolan. VI har fått våra grupper nu, och jag är i det vinnande konceptet: Sanna, Emma, Tove och jag. Mums. Det kommer bli alldelels toppen det här. Men nu måste jag verkligen springa. Har inte gjort nåt och ska ut till tåget om 10 min. Bläk. NÄ jag får ta ett senare tåg det här går inte... Usch va jag är på diligt humör idag. Stackars mig.