Jag mår helt ok. Igår gjorde jag ingenting av det som jag skrev att jag skulle göra. Jag läste inte en enda sida i kurslitteraturen och jag gick inte och simmade eller åkte och köpte en handsfree. Hrmf. Men jag virkade mormorsrutor! Och räknade ut hur många jag måste göra för att få mig ett överkast! Hehe... 1044 st. Jag har hittills gjort nästan 80 st. Och det har tagit mig flera månader. Ja, alltså, skulle jag orka sitta och virka utan uppehåll och utan att tröttna (!?) så skulle det nog gå fortare. Men jag har ju aldrig lärt mig hålla virknålen på rätt sätt så jag får väldigt lätt ont i handen. Och då måste jag pausa. Och det värsta är att jag blir sååååå utttråkad. Det är inte så givande att göra samma, samma, samma hela tiden. Så jag behöver starta upp något annat projekt samtidigt, antar jag. Så jag kan byta av då och då. Kan ju försöka sätta ett mål, att den ska vara fördig till jul! Det är ju ett år och det BORDE gå. 

Idag har vi tryck igen. Det är kul som fasiken. Men, jag börjar få ångest för jag vet verkligen inte alls vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag vill göra som själva trycket som blir det som ska ställas och jag vet inte vad jag vill göra i uppslaget som är själva skrivdelen av det här momentet. Funtar på att ta ull. OCh bara: Ull från start till stopp. Ska kolla med vår lärare om det kan funka. Det lär bli fina teckningar iaf, en massa fluffiga får och så. Heheh. Jag är ju så fluffig.   

Verkar inte som att nån är intresserad av pyjamasen jag la upp på tradera. Men å andra sidan är den tacky och det är en pyjamas. Jag skulle nog inte köpa pyjamas begagnad. Dom kostar ju inte så mycket på typ H&M... Haha, gick in nu och kollade och bara för det hade jag fått två bud på den. Så såld blir den iaf.

På måndag har det gått tre månader. Jag känner mig för tillfället helt tom. Och jag har inte gråtit på ett par dagar. Så... Livet går ju vidare. Vare sig jag vill eller inte. Haha, fast det vill jag ju. Såklart. Jag längtar mig sjuk efter sommaren. Eller, ja jag kan nöja mig med våren. Undrar hur det ska lösa sig med allt? Jag har lite snurriga tankar om sommaren, om jag får jobb utomlands, hur jag ska ha råd med hyran, ska jag flyta ut på landet och bara ge upp den här längeheten? Låta P få den och så låta det vara ur världen! Men det är svårt. Även om jag vill så vill jag inte. Hmmm.. Alltså det GÅR ju att bo ute på landet utan bil och då skulle jag spara massor med pengar. Men... Ja. Jag vet inte. Det här är ju mitt hem. 

Oj nu fick jag bråttom. Ajö