Alltså, igår var så jävla tung. När jag kom till jobbet var det typ bara några i köket som kände igen mig. Jag fattar inte att jag är så lätt att glömma bort? Hahha, jag själv känner inte så! Haha... Nåväl, inte så viktigt. Kom till delin, bytte om, fick träffa nya minichefen. En ung snärta som var... Ja. Skit samma. Sen kom storchefen och körde på i hundranittio. Det var bullar som skulle i påsar, och hembakade muffins för 40 kr och fan och hans moster. Sen öppnade vi nånstans däremellan och jag hade inte fått kassan, och allt var åt helvete. Sen stod jag i kassan resten av dagen. Det kom så mycket folk, det var en så fin dag, men skinade sol och nån minusgrad, och kocken som skulle hjälpa mig bara försvann. Så där stod jag. Och högarna med disk bara växte. FÖrsökte be om hjälp två gånger, men ja, det gick så där. I slutet av dagen kommer snärtan och ska dra klädkod med mig?! Och inte nog med det, hon tyckte jag behövde fräscha upp rutinerna och så också. Det enda "FELET" med min klädsel var... SKORNA. ( Obs på att skriver som hon pratade ) jag verkligen hörde versalerna och hur viktigt det var för henne. Och sen var det fel i kassan. Och sen fick jag en utskällning för att kocken inte hade hjälpt mig under dagen. Det var liksom mitt ansvar att se till att han gör det??? Herrejävlagud alltså. Så det är en hel del som har ändrats sen i somras kan jag säga. Och det är till det sämre. Huu. I slutet av dagen, när jag inte fått en enda rast och inte hunnit äta någonting, tvingar hon mig att sätta mig och göra just detta. Jag fick lite panik för jag vill verkligen inte jobba över, men hon övertalade mig, och så... Ja. Så då fick jag ju jobba över 25 min. Helvete. Dessutom blev det att jag pratade rätt mycket om dumpningen, använde det som ursäkt till varför inte jag hört av mig... Hrmf. Det är ju faktiskt dom som inte hörde av sig men skit samma. Och när jag tillslut kom hem, vid 19-tiden så la jag mig i badet och bara tokkraschade. Jag tänkte på P, och på lägenheten och flytten, och på landet och på mormor och på den helvetes jävla restaurangbranschen som är helt åt helvete. Och jag kunde inte sluta gråta. Jag hade så gärna haft en varm trygg famn att krypa upp i, och bara få vara och låta allt rinna av, men den finns inte. Och det gör saken ännu värre...

Jag ska jobba idag också, men jag vet helt ärligt inte om jag klarar att jobba extra där. Fick ett långt samtal med syster när jag låg i badet och då när det kändes lite bättre tänkte jag: jag måste stå ut, och jobba fram till sommaren och spara alla dom pengarna, och om jag inte får nåt av de andra jobben kommer jag kunna vara ledig. Och min kära syster sa att hon kunde sponsra mig om det skulle behövas. Så ja, vi får se vad som händer, men jag tar nog skansen om jag får det. ALLT är bättre än Gården. Och då får jag ju faktisk in en fot där, vilket är bra.

Har legat och spännt mig och halvsovit hela natten. Känner att huvudvärken sitter precis innanför pannan och i hela nacken. Tog en ipren och tvingade i mig 2 mackor. Får se om det hjälper. NU är det bara 11 timmar kvar. Wisch me luck.