Alltså det går så jäkla fort. Har den där snabbspolningsknappen uppfunnits och blivit tryckt på utan att jag har blivit meddelad? Hehe... Inte mig emot. Februari har ju en vana av gå fort som fan och som sagt, det brukar smitta av sig på mars. Så snart...Mycket snart är det vår. Tack. 

Fantastiska Lisa och Henrik ska ha barn. Knodden kommer i augusti och både jag och Stina fyller ju då så det blir skoj! Grattis till dom. 

Jag fick två saker gjorda igår, för det första fick jag ok:at att ta ull som material till uppslaget. För det andra kom jag fram till att mönstret jag vill göra är något kurbitsinspirerat och jag vill göra metervara och sen sy något av det till utställningen. Låter lite mycket men, jag tror jag kan klara av det. Satt sen resten av dagen och försökte teckna min egen variant av kurbits. det gick så där. Just ja. Jag fick T i klassen att börja gråta också... Hmm. Eftersom jag redan har gått vidare från den händelsen skriver jag bara en snabb summering: 

C i klassen kommer till skolan och har dåligt samvete för att hon drömt att hon fått mig att gråta med någon kommentar. Jag svarar att det var en dröm och vi skrattar lite. Hon berättar vidare att hon även drömt att hon fått T i klassen att gråta, varpå jag säger att det är ju inte så konstigt wftersom hon är på dig jämt?! Sen blir det några kommentarer från min sida om att T är på C jävligt mycket och att det känns ej ok. DÅ kommer T. Varpå jag känner det som att jag har snackat skit och bara blurpar ut med allt i en rasande fart. T blir såklart ledsen och provocerad och håller inte alls med och kontrar med att jag skulle behandla J i klassen på samma sätt som jag säger att T behandlar C. (förlåt, många bokstäver nu... Men jag skriver det mest för att komma ihåg själv) VIlket jag såklart inte håller med om eftersom jag och J är bra klasskompisar. Sen kommer vår lärare och behöver prata skolgrejer. Efter det känner jag att jag måste säga förlåt till T varpå hon tar på sig offerkoftan och börjar gråta. Jag vill inte vara kall och okänslig, och hon mår uppenbarligen dåligt, och gråter. Men hon kan liksom inte se sin egen del och sånt gör mig provocerad. Så. NU är det som det är. Jag känner mig faktiskt bättre, för 1. jag sa till för C:s skull och 2. jag bad om ursäkt för jag fattar att det blev lite mycket för T. SÅ... Inte bra men oundvikligt.

På tal om något helt annat. Jag funderar så mycket på det här med sommaren och hur jag ska lösa allt. Det beror ju egentligen helt och hållet på vilket jobb jag får. Är det här i sthlm, så är det antagligen gården och ja, då är det så. Är det något av de andra, drömjobben, så behöver jag kanske ge upp lägenheten. Och då måste jag fixa ett förråd, för jag vill verkligen inte slänga mina möbler. Och så måste jag nog flytta ut på landet. Men jag kollade faktiskt sl igår och det skulle gå att bo där men åka kommunalt. Jag skulle visserligen bli en halvtimme tidig när jag börjar kl 9 och jag skulle behöva åka kl 7 "hemifrån" men det är görbart. Och jag menar, 7 är inte så tidigt, jag har haft jobb där jag har börjat 7 (eller tidigare) och då har jag ju åkt hemifrån vid 6, så... Inga problem, egentligen. Måste bara vänja mig av med att älska mitt hem. Men det går väl det med.

Ajö