Ny dag. Nya tag... Idag blir det, förhoppningsvis, ett par samtal. Och sen hem till systern, för lite arbeid. Känner mig lite urlakad idag, har inte sovit bra alls. Vred och vände mig som en galning.  

MEN, nu blir det nya glada tag. Jag ska inte deppa mer. Det hjälper ingen!!!   

Over n´out

Jag kanske borde lägga ner bloggen. Fan. Just nu känns det som om jag inte kan göra ett endaste litet rätt... Varför känns det så? SNAP. OUT. OF. IT!!!!! Vill inte deppa.

Tack alla. Nu är det dåliga samvetet djupt planterat inom mig, och kommer INTE försvinna. Tack, jag kommer verkligen njuta av att fylla 30... Det kommer verkligen kännas att det är MIN dag. 

Jag har nog inte velat ha en cigg så mycket som jag vill nu, någonsin tidigare. Fan.  Vilken idiotisk mening. Men det skiter jag i.

jag skiter i allt. Ok?? Helt allvarligt, jag försöker bara fixa en trevlig liten middag, men ok, dra åt helvete.

Godmorgon...

Eftersom det bara är 4 dagar kvar tills vi sticker iväg till Danmark tänkte jag att det kunde vara bra att ha en plan för hemresan!! Hehehehe, jag har ju bara resan ner, på fredag och boende till onsdag färdigt. Nu tror jag att jag har bestämt mig, även om det var svårt. Jag hade ju gärna åkt till gotland, men det blev som det blev, och det blev inte jättebra...  Såattehhhh, anyway. Nu blir det KARLSTAD!! Till min vackra Stine. Och det kommer bli bra. Hoppas hon kan tänkas ta det lite lugnt ett par dagar?   Jag vet inte om jag orkar med festerier!! Asch, allt löser sig. Nu ska jag kolla biljetter och skit!    

Det är vad jag tror vi cyklade idag. MINST. Min stackars kropp får sig en chock tror jag. Först cigaretter och alkohol, NOLL träning... Ja förutom vissa nattliga aktiviteter, men det var ju sällan det med. Och nu: Mat i massor och träning så gott som varje dag! Vart ska detta sluta...   För övrigt var idag en helt fantastisk dag, många timmars träning i skogen, hem till systern, kolla film, sova lite, gå och handla, grilla.. Fick skjuts hem. Mmmmmm

Tillbaka till gårdagskvällen!!!

      Lite tråkiga och suddiga bilder, men va fan.. Amilla e iaf snyggast av alla. Så här blev min outfit... Tillslut:     Jeans och tröja & högklackade skor = blajblaj!

Det fanns ju lite roliga grejer med festen oxå, inte så ofta som jag, varken klär upp mig eller sminkar upp mig.. Så det var ju ett +! Och i min surhet över alkoholissues så har jag ju faktiskt inte berättat om festen i sig! Drar den korta varianten:

Satte mig på buss ut mot landet, värmdö... Åkte för långt  , klev av mitt ute i ingenstans, väntade 35 min på buss tillbaka... Kom till fest, gav Amilla presenten, som inte direkt uppskattades! Hon gömde den i frysen, men i och med hennes reaktion, med skrik och dylikt, så blev ju ALLA intresserade av denna tavla. Så innan jag hade gått hade alla sett den, och tyckt att.. Jag vet inte.. Amillas mamma sa: den var verkligen spot on, alla gillade den som fan, UTOM camilla förståss!!! HAHAHAHAHAH... Ja vad ska man säga...            

Att slippa vara bakis, med allt vad det innebär, knäcker allt. ALLT. Idag är jag nöjd, och det enda jag kan beklaga är att folk inte förstår. Men det vet jag ju att dom inte kan. Jag har inte längre nåt behov av att berätta... Jag behöver inte förklara mig för dig.  

Nu... Ut i skogen med SysterYster!!! Skulle ju ha hänt om jag hade druckit!  

Lägger upp lite bilder senare.  

Redan hemma? Ja. Redan hemma. Partypooper iz mi. Ais partipooper. Fantastiskt att folk FORTFARANDE inte fattar att jag inte dricker. Alls. Jag dricker inte. Jag dricker inte alkohol. Jag är ledsen, men jag dricker inte. Ok? Till saken hör att denna gången orkade jag inte ens säga nåt, utan fick dodga alla påfyllningar, "glömma" mina glas överallt och vara allmänt mystisk. Fan alltså. Är det så jobbigt när en person i din närhet INTE dricker? Det är ju inte ditt problem... Eller? Sist jag kollade, så var det ju just det som var... Ja gissa? MITT problem. Men Amilla, jag älskar dig, du är fascinerande människa och jag avundas dig. Avundas att du kan. Och gör.  

Tillslut, smet jag. Förlåt alla jag inte sa hej då till.. Ouppfostrat. Men jag hade inget val. Orkade verkligen inte förklara mig, och jag sa till Amilla, så det va lugnt. Hon sa att hon fattade. Vill tillägga att om jag inte tagit den bussen 22.55, hade jag fått vänta till 02:17. Det är inte varje kvart direkt.  

Och så fick jag mensvärk. På bussen. Och jag var inte beredd. Och nu har jag jätteont. Och känner mig jätte ensam och allt känns jättejobbigt. Ska packa ner mig i sängen. Varför har ingen ens försökt trösta mig?