Efter att ha legat vaken i ungefär en timme kände jag att det var dags att kapitulera inför vakenheten och försöka sysselsätta mig på något vis. Jag skulle ju kunna packa. Konstigt nog har jag inte redan gjort det...

Och det är konstigt hur andras olycka får en att börja tänka på sig själv. På sitt eget liv. Men vi människor funkar kanske så? Jag vet inte vad jag vill, men jag vet att jag tycker det går för långsamt. Jag vet att jag känner mig, stundtals, ganska stressad. Dumt. Men sant.

Nu har jag klämt i mig 3 lussebullar. Mitt i natten. Det är så man skäms     .

Det är ändå rätt skönt med insomnia på dagar när det inte spelar någon roll. För jag kan ju gå och lägga mig klockan fem och ändå sova ut... Har tvättstugan klockan tio men det är allt. Får väl ta mig i kragen och ringa mormor och se om hon behöver något inför resan. Men annars har jag en fin och bra dag framför mig. Så skönt att slippa all drama på jobbet.

På tal om jobbet: det börjar nysta upp sig nu   . Tydligen har dom en kille som är sjukskriven, har visst varit det i över ett år, och tydligen är det lite kaiko, med missade sjukintyg etc. Har inte riktigt hela historien, men ja.. Behöver den inte heller. Sen har vi C och E som reser runt i Australien. C åkte först, för ett par måander sen och E precis innan jag började. Mig veterligen kommer E tillbaka, och ska ha sin tjänst, som bokningsansvarig. P som är chef vikarierar för J som är mammaledig. Så, båda tjejerna i repan, som varit så elaka, är ganska nya på sina platser. Inte konstigt om dom känner sig hotade av mig. Bilden blir liksom lite klarare när man inser att vi är, för tillfället, en ganska splittrad arbetplats. Egentligen spelar det ingen roll i helvete, men det lugnar mig lite grann... Det får mig att inse, (det jag redan vet men,) att det enda som kommer göra saker bra, är att vi får tid på oss. Och tålamod. Haha, hört den förut? Mmm, jag med. Men det e ok.

Undrar hur det kommer gå för mormor. Jag är ganska nervös, både för hennes del men oxå för min egen! Jag vill ju ha ut så mycket som möjligt av dessa korta, korta dagar. Och om hon inte orkar så går ju en massa tid åt det. Och hon kan ju för fan inte sitta ensam i huset? Det vore så bra om hon bara: Jag vill nog stanna här hos B&B, så kan ni hämta mig och så.. blablabla... Men om jag känner mormor rätt tror hon att det hon kommer orka. Huuu.  

Nu inser jag att det är 1:a dec. God jul allihop.       

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gud, ge mig sinnesro. Att acceptera det jag inte kan förändra. Mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden. Ibland behöver jag påminna mig. ...

Nu har vi fått hit alla grejer. Det är totalt kaos. Haha. Vi är dessutom likadana så det lär ta några månader innan allt är uppackat. En låda i taget. Längtar efter skolan. Hatar verkligen mitt nya jobb. Hemstädningar is the worst. Men det är ju ...

Har totalt glömt bloggen. Men antagligen behöver jag den inte längre? Har ett förhållande där jag kan vara mig själv till 100% och vi pratar om allt. Behöver inte ventilera mig antar jag... Samtidigt saknar jag att skriva av mig. Vi ska flytta, t...

För många, för få. Livet är så jäkla flyktigt, vi vet aldrig vad som väntar... Och kan vi någonsin säga att vi känner en annan människa? Jag hoppas och tror du har det bättre där du är nu, Fredrik. Frid tillslut. Jobbade inte i helgen, det gick i...

Det är torsdag innan jobbhelg. Orkar egentligen inte alls jobba den här helgen. Det är mycket jobbigare att jobba helg när jag "jobbar" heltid under veckan. Det blir så fruktansvärt långt mellan ledigheten... Men en bra sak är lön. På fredag. Måste t...