Fick jobba julbord. Jag visste om det, men man kan liksom aldrig vänja sig med det. Det är nämligen lagen om all jävlighet som träder in:

Vi inser rätt snabbt att det är tajt om tid. Jag springer med vagnar fullastade med jansson och köttbullar och fan vet vad! Svetten lackar och snärtan klämmer ur sig: alltså jag KAN verkligen inte stanna, nu har jag fått en klipptid klockan fem... Mmm. Stick då. Ditt lilla luder. Luder är vad du är. Om det inte hade varit för att jag gillar ordet skarpt, så hade du kanske varit en slinka. Men nej, det har du inte förtjänat. 

Tillslut är allt uppe och alla verkar nöjda. Då inser jag att dom inte alls har förstått vad catering innebär ( att jag bara ska slänga upp skiten till dom och att dom sen är on their own) Nej, dom vill ha en nisse. FAN. Jag kommer ALDRIG komma hem. Amicatiden spökar värre än någonsin men jag försöker vara tapper. Jag ger mig själv till 20.00, sen ska jag hem... Efter ett par timmar inser jag.... Jag ger mig själv till 21.00 sen ska jag dra hem. Denna gången höll jag det. Mmm. Det gjorde jag. Kommer till pendeltågsstaionen, tåget försenat på grund av nåt. Så jag måste vänta från ett par minuter över nio till 21.24 Usch. Kommer tillslut till centralen, skyndar mig som en galning för att hinna med 21.45 banan hem. Springer nedför perongen, kommer ut på slussen, 1 minut tillgodo....

INGET TÅG? Va fan... Försening? Nej, det visar sig efter en kvarts väntan att: antingen åkte tåget för tidigt!!! eller så kom det aldrig. Jag inser samtidigt, att om jag knatar upp till torget och tar en taxi, kommer jag vara hemma ungefär samtidigt som nästa tåg går från slussen... Mmm, valet var lätt, visserligen 270 kr fattigare, men ja. Helt klart värt. Nu e klockan 23.03 och min väckarklocka ringer 04.35 Hej Amicatiden. Jag är tillbaka.    

 

Stina

16 december 2011 00:05

Stackare! Hoppas du sover fetbra i natt och att du får sluta i bra tid i morgon. KRAM!

blajblaj

16 december 2011 21:39

Nu e jag hemma. Klockan e halv tio på kvällen. Sängen kallar på mig! Tack för sms-stödet, det var behövligt. Det var liksom bara att få känna att det finns någon som faktiskt tycker om mig, som jag behövde. Pussss

 

Mamma Mu

16 december 2011 00:58

Åhh, mitt lilla hjärtegryn. Kom tillbax till vår tid o håll dig borta från Amicatiden. Älskar dig, du e bäst, puss, puss

blajblaj

16 december 2011 21:38

Tack gumman!!! Jag har tagit på mig lite för mycket. Men det ska bli ändring på det. Dom får ta majola istället! :) Neeeej DU e bäst!!! Pusspusspsussssuspsps!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gud, ge mig sinnesro. Att acceptera det jag inte kan förändra. Mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden. Ibland behöver jag påminna mig. ...

Nu har vi fått hit alla grejer. Det är totalt kaos. Haha. Vi är dessutom likadana så det lär ta några månader innan allt är uppackat. En låda i taget. Längtar efter skolan. Hatar verkligen mitt nya jobb. Hemstädningar is the worst. Men det är ju ...

Har totalt glömt bloggen. Men antagligen behöver jag den inte längre? Har ett förhållande där jag kan vara mig själv till 100% och vi pratar om allt. Behöver inte ventilera mig antar jag... Samtidigt saknar jag att skriva av mig. Vi ska flytta, t...

För många, för få. Livet är så jäkla flyktigt, vi vet aldrig vad som väntar... Och kan vi någonsin säga att vi känner en annan människa? Jag hoppas och tror du har det bättre där du är nu, Fredrik. Frid tillslut. Jobbade inte i helgen, det gick i...

Det är torsdag innan jobbhelg. Orkar egentligen inte alls jobba den här helgen. Det är mycket jobbigare att jobba helg när jag "jobbar" heltid under veckan. Det blir så fruktansvärt långt mellan ledigheten... Men en bra sak är lön. På fredag. Måste t...