...men NEJ det var ingen mindblowing revelation a´la "helvete vad jag älskar att träna!!!! Varför har jag inte gjort det på så länge??!?!!?!?" Nej. Vet du? Det va typ inget. Eller jo, det var TRÅKIGT, (men minns att jag enbart pratar om själva TRÄNINGEN, det kommer fler sidor av detta mynt). Ja jag vet, jag hade kanske inte bästa förutsättningarna... Men va fan. 30 min på cykel och 30 min på nåt gång/spring/jogg inte fan vetjagvaddetvar!! Så från och med nu tänker jag gå 1 gång i veckan, jag tänker pina mig igenom 1 gång i veckan, och sen får det fan va bra. Jag ska verkligen försöka att inte äta fett med socker VARJE dag. Men jag behöver det ibland. Annars vill jag inte leva. 

Men helt allvarligt. Hur jävla förnedrande är det inte? Man kommer in på friskis... Man TAR AV SIG SKORNA. Mmm, för det är nämligen ett vuxendagis. Det e så det känns. Sen går man i strumporna och full vintermundering 2 trappor upp, med väskor och allsköns skit, till ett minimalt omklädningsrum, där dom två larviga draperierna inte döljer oss nakna kvinns det minsta. Speciellt inte vi som inte e size zero. Herregud. Självklart har dom placerat två soffor precis utanför dörrarna oxå. Mmmm. Så där sitter dom som är klara och bara totalglor på de nakna ofärdiga, varje gång dörren öppnas och draperierna flyger all världens väg. Hmm. Ja du fattar. Vidrigt. Det här BETALAR jag för. Det finns alltså tusentals människor som svälter ihjäl, VARJE DAG. Det pågår krig med död som enda utväg as we speak. Barn blir mobbade. Djur blir plågade. Människor är hemlösa. Men jag?? Jag BETALAR för allt ovanstående. Det är ta mig fan galenskap. 

Jag vill ha godis. Min kropp kräver godis som någon form av kompensation tror jag. Men, nej. Godis får man på lördagar från och med nu. Puh. Tur att det e fredag... Eller ska jag få godis på fredag? Nej. Lördag.

Jag kan ju tillägga att bilder. Neee. Det blire inget med. För jag FATTAR INTE TELEFONJÄVELN. Grah. Syster får ha undervisning till helgs.

Over n´out   

Japp. Skulle gjort det igårkväll, sket i det. MEN gjorde det nu på morgonen. Fast jag vet av erfarenhet att det svåra inte är att få med sig grejerna, det svåra är att faktiskt ta sig dit. Efter jobbet när man är som mosigast. Mos.

Men, Wish me luck.  

Det tråkiga med ny telefon. Vart är all min musik????? Huh? Fan. Jag hatar förändringar. Speciellt såna jag inte valt själv. Vad har jag för diagnos... Autistisk? Inte fan vet jag, tråk är det oavsett.

Nu blire jobbe.