...Allt hände. Och här står jag. Ta mig fan. Och livet är bra. Nä, det är fantastiskt. Man kanske måste hamna på botten för att kunna ta sig upp igen. Det har sagt förr men det är först nu JAG inser innebörden.

Idag tvinngar jag med P ut på landet. Gräset måste klippas och ja, vi måste helt enkelt ut, trots regn och fanskap. Hehe...

Och jag är så himla lycklig, för nu har jag ju P att kunna dra med på diverse händelser i stan! Sånt som ingen i mitt umgänge i den här stan har varit med på att göra. Ikväll händer det en eldshow ute i alby. Jag tänker mig att vi kanske går. Hahha, som tur är finns det bar, och det verkade vara P:s enda krav. Hahah. Dessutom tar vi bilen! WoopWooop!

Medan P diskar ska jag nog börja göra mig iordning. TJoho.