Herregud så jag har skrattat. Och skrattat och skrattat. Först hos syster och sen här hemma. Herregud... :        Det här e jag och P. Tillsammans. HAhahaahahahh!!! Hahahahahahahaha!!! 

Nu måste jag sova. Over n´out

TOTALT LAGLÖST. Var man för sig själv. Om du faller får du skylla dig själv och be till gudarna att du överlever. Om jag inte tar mig ut levande, tänk på mig ibland... :D

Det känns i varje fiber i mitt sinne. Ja... Att vi är ett vi nu. Att vi är två. Och jag menar inte nåt romantiskt babbel om tvåsamhetens ljuva rosor. Nä. Jag menar att toapappret tar slut fortare. Jag menar att det tar längre tid att tvätta. Jag menar att kylskåpet aldrig har varit så fullt som det är nu. Jag hade ju mani på att handla mat redan innan, men i och med P:s intåg i mitt liv har det eskalerat. Och ändå... Vad är det med oss människor som gör att det är så bra att vara två? För det är det. Trots toapapper, tvätt och överfulla kylskåp.   

Torsdagar och fredagar har jag mellanpasset. Det är det vidrigaste. Man e liksom inte här, inte där. Man kommer lite försent för att göra skillnad och man stannar för kort för att hinna hjälpa, och man har liksom ingen koll på nåt. OCH dessutom måste man åka kollektivtrafiken i extrem rusning. Huuu. DET är vidrigt om något.   

Jag behöver ny musik oxå. Det är ju först islutet av oktober som julmusiken kommer och tills dess?? Är så trött på det jaghar i mobilen. Det är lite för mycket för att det ska va kul oxå. Jag kan inte ha för många val för då blir jag stissig och kan inte välja nånting. Hahah. Min diagnos är egentligen glasklar, undrar varför ingen gör nåt åt det?! Hhahahah...

Nä ok. Nu måste jag göra mig iordning och gå till jobbet och så där. Huuu. Jag MÅSTE börja plugga! GÖR det bara. Fan.