Direktlänk till inlägg 28 januari 2015

Långt inlägg...

Av blajblaj - 28 januari 2015 08:30

Jag har självstuder nu igen... Jag har dumt nog klagat på detta. Fattar inte varför, för jag får va hemma i flera dagar i streck och det är CEPESKÖNT. Har som vanligt massor att läsa, och eftersom jag inte lästa allt jag skulle under förra "ledigheten" så måste jag ju läsa det nu. MEN, det gör ingenting.

P kom frivilligt till mig och började prata igår. Det är första gången och det känns som en breakthrough. Han sa inte så mycket men han sa hur han tänkte och nu vet jag. Jag tolkar det som en form av vinterdepression. Det är för mörkt, för kallt, för menigslöst, för tråkigt. Och jag förstår honom. Men känner inte likadant så jag är ju ingen tröst. Det är nog ganska jobbigt och ha en sån som mig runt sig när man mår så. Jag har ju mått så själv, och det GÅR INTE ATT RYCKA UPP SIG, hur gärna man än vill. Och har man då ett energiknippe som skrattar åt, i princip allt, jämt, så kan det nog vara lite psykiskt anstängt. Där är vi ju fundamentalt olika han och jag. Sen jag blev nykter så LETAR jag efter roliga saker hela tiden, och mitt liv går ut på att ha kul och göra det JAG vill göra. Han är typ tvärt om. Haha.. Nä alltså han letar såklart inte efter tråkiga saker att vara ledsen över! Men han här lättare att tycka att livet är kasst. Som finaste stina skrev i kommentaren: Men jag tror det är viktigt att inte hela tiden tvinga en själv att tycka/låtsas/bete sig som om allt är skitbra. För det är inte alltid det. Det är rätt ofta skitkasst. Det är nog så han tänker och är som person. Personligen håller jag inte med. Det är därför jag upprepar fake it ´til you make it. Och för mig funkar det. Sen får ni tycka att jag ljuger, eller hycklar eller vad fan som helst. Men så är det iaf. Så! Min plan är försöka backa och fortsätta göra mina grejer, för min skull och så liksom bara finnas här om han vill. Det får duga för nu, för nån annan lösning vill inte infinna sig i min hjärna.

Jag badade igår. På Näckenbadet. Det är fan inte fräsht ( nämen hur fan stavas det här ordet?? Usch ) där alltså. Och jag var där för tidigt. Det var en massa barn i simskola som bara avlöste varandra. OCh för första gången sen jag började simma så fick jag, inte bara en, utan två kallsupar. Efter den första tänkte jag, äsch, ingen fara, det är säkert inget bajs i den här poolen. Fortsatte simma och la liksom märke till detaljer: Hur det luktar lite mögel precis när man simmar förbi ett ställe, hur barnen hostar och snyter sig i vattnet, hur dom gamla kommer ut ur omklädningsrummet utan ha duschat först.... Och precis när jag liksom simmar runt och börjar MÄRKA detta *SLURP* värsta kallsupen rätt ner i luftstrupen. Får göra invänd hjärtlungräddning på mig själv och inser, nepp. Inte idag. Hostande och frustande tar jag mig upp ur bassängen och tänker: nu dör jag. Heahahha.. Det blev bara tjugo minuters simning men det gör inget. Och jag dog inte. Jag satte mig i bastun i femton minuter och sen klädde jag mig och gick hem.

Gruppabetet går som på räls. Har lite dåligt samvete för D, hon hade nog gärna velat vara i vår grupp, men jag inbjöd inte till det ett dugg. Hon är nöjd med sin grupp, men jag känner ändå att jag BORDE... Men men, jag har faktiskt inget ansvar för nån annan än mig själv, och så är det.

Nu sk jag äta frulle och sen ska jag ringa mormor. Missade ett samtal från henne igår och glömde ringa upp.. Heheh, får se vad det kan va hon har på hjärtat... Ajöss

Allmänt

Dela

Stina

28 januari 2015 12:41

Åh, de där breakthroughsen, det är fräna saker det! När det kommer till humör är nog M mer som dig och jag mer som P. Haha, fast kanske inte i tempo och fart ;) Jag har allt som oftast asbra dagar hela tiden, men varje dag kommer säkert fem-tio dippar, superfort. Kan handla om allt, katastroftankar om framtiden, rastlöshet över stillatrampande, oro över ditt och datt, panik över samhället i stort, det bara sköljer över mig. "Du oroar dig alldeles för mycket", säger M till mig i stort sett dagligen. Och det gör jag kanske, jag är nog en sån. Försöker att inte traska runt i det för mycket. Är väldigt glad att jag inte tycks ha trillat ner i en vinterlåg period, som P verkar ha gjort. Det ÄR jobbigt som fan. Och det är ju så jävla bra att du vet precis hur det är.

Forts på förra kommentaren: Ni har ju valt varandra, och om allt är bra 90 procent av tiden så är det riktigt bra. Tricket är ju som sagt att komma på om det är värt de dåliga tiderna. Jag tror det är det.

Gött att plugget är bra! Jag är så pluggsugen att jag dör! Ska tenta upp matten om en dryg månad, fixar det sig är jag sååååå nära att ragequitta jobbet och plugga till lärare. Haha. PUSS! Heja dig och sköt om!

blajblaj

29 januari 2015 08:39

Jo "dom" är bra, fast jag vill gärna att det skulle slippas. Att man liksom bara vet innan. Men det är väl Hollywoods bild av ett förhållande. Och det stör mig att jag tror på den. Eller tror och tror, du fattar... Jag vet precis hur du menar, jag hade också så.. Innan... Men för mig är det för utmattande att hela tiden gå upp och ner så, jag väljer upp istället. Jag var lite snabb att skriva att allt va bra igår också, för det var det ju såklart inte. Och jag skäms lite för jag är så självisk när det kommer till sånt här. Jag förstår att normen säger att man ska stötta och finnas där för sin partner när den har det svårt, men jag har ju kämpat så hårt för att må så bra som jag mår idag.. Och när han är sån, då mår JAG ju dåligt. Och den enda "lösningen" jag ser, när det liksom inte går att ändra samhället över en natt, tvinga fram solen, FÅ ett nytt jobb, etc, är närhet, typ kramas mycket och bara gilla varann. Men han sluter sig i sin lilla mussla och där sitter jag och fattar ingenting. Och då måste jag vara självisk, för vaddå? Om han inte vill ta det lilla jag kan erbjuda (kramar) så finns det ju inget kvar. Jag menar, jag fattar att man inte kan säga: om två veckor, tre dagar och femton minuter kommer jag bli bra igen! och det är det som gör att jag skäms, för jag måste VETA att det kommer gå över. För om det inte gör det är det fin. För om jag ska leva med någon som är psykiskt instabil kommer jag själv bli det. Och då kanske jag börjar dricka igen? Eller knarka? Eller svälta mig? Och det har jag ingen lust med. Ingen människa är värd det för mig. Inte ens P. Fy fan va svårt det är SKRIVA det man menar, jag hoppas du fattar... Eller, jag tror du fattar.

Stina

29 januari 2015 12:25

Haha, jag förstår vad du menar. Men Hollywoodbilden av förhållanden är ju enbart bra på den punkten: Man träffas blir in löv och lever för alltid tillsammans. Och vet det. Allt annat är skit, kvinnofientligt, normativt och fåntrattigt. Men jo, ja. Jag förstår. Och det skulle ju vara himla skönt om en bara kunde VETA liksom. Men kanske att sannolikhetstänket kan funka? Eller iaf hjälpa? För sannolikheten att det inte skulle gå över känns väl rätt liten, hoppas jag. Och om den inte gör det tycker jag det är helt i sin ordning att ställa krav. Jag har bott tillsammans med två personer vars problem i sanning inte gick över. Den ena (F) var jag själv så krånglig med så jag sa inte flaska förrän jag plötsligt lämnade. Den andre (J) var jag hälften/hälften. Typ. Första halvan av de förhållandet var vi båda två så jävla dåliga, ångestiga, nersupna. Andra halvan höll jag honom över ytan och till slut krävde jag att han skulle göra något åt det. Att han skulle kämpa för att må bra så att vi kunde må bra. Det gick sisådär, kan man kanske konstatera, även om han faktiskt försökte. MEN det känns inte riktigt om att P och J går att jämföra. Alltså: Det borde ju gå över! Med tid. Också viktigt att komma ihåg att kramar är det du kan bidra med, ska någon lagas proffsigt behövs ett proffs.

Vi borde börja mejla igen fino. Blir för långdraget detta. Och lite out in the open, kanske... Hoppas du har en strålande dag, PUSS!

blajblaj

30 januari 2015 07:14

Jag tänker maila dig direkt. Eller MÖJLIGTVIS skriva ett riktigt brev. PUSSSSSS

Stina

30 januari 2015 11:57

Whooooo!

blajblaj

31 januari 2015 16:10

Jag ljög. Jag trodde jag skulle hinna/orka skriva. Men nä... Inte än. Snart... Snart. Pusss!!

Lite svårt att sova

Kommentarer (0)

Av blajblaj - 23 september 2017 02:57

Gud, ge mig sinnesro. Att acceptera det jag inte kan förändra. Mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden. Ibland behöver jag påminna mig. ...

Flytt

Kommentarer (0)

Av blajblaj - 8 juli 2017 10:30

Nu har vi fått hit alla grejer. Det är totalt kaos. Haha. Vi är dessutom likadana så det lär ta några månader innan allt är uppackat. En låda i taget. Längtar efter skolan. Hatar verkligen mitt nya jobb. Hemstädningar is the worst. Men det är ju ...

Lika delar saknad och likgiltighet

Kommentarer (0)

Av blajblaj - 24 juni 2017 07:31

Har totalt glömt bloggen. Men antagligen behöver jag den inte längre? Har ett förhållande där jag kan vara mig själv till 100% och vi pratar om allt. Behöver inte ventilera mig antar jag... Samtidigt saknar jag att skriva av mig. Vi ska flytta, t...

Känslor

Kommentarer (0)

Av blajblaj - 21 februari 2017 21:13

För många, för få. Livet är så jäkla flyktigt, vi vet aldrig vad som väntar... Och kan vi någonsin säga att vi känner en annan människa? Jag hoppas och tror du har det bättre där du är nu, Fredrik. Frid tillslut. Jobbade inte i helgen, det gick i...

Torsdag

Kommentarer (0)

Av blajblaj - 16 februari 2017 06:13

Det är torsdag innan jobbhelg. Orkar egentligen inte alls jobba den här helgen. Det är mycket jobbigare att jobba helg när jag "jobbar" heltid under veckan. Det blir så fruktansvärt långt mellan ledigheten... Men en bra sak är lön. På fredag. Måste t...

Visa fler inlägg