Det va en underlig dag igår och det här är mest pladder om elaka tjejer, fattar om du inte orkar läsa, det är dessutom ganska osammanhängande!Hehe... Jag måste bara få det ur systemet inför vad jag tror blir en LIKADAN dag idag:

Vi hade repetition i skolan, men det blev inte mycket av det för vår del, eftersom vi inte är klara. Vi satt i skolan till 19.45 och då har vi endast blivit klara med vår film. Sen har ju jag blivit nedröstad med min filmidé om att göra allt i en film och vi MÅSTE göra något live också. Men, ja. Det blir så. Vår lärare skrattade iaf SKITMYCKET åt vår film, och ville att vi skulle vara sist eftersom då kommer folk gå därifrån med ett skratt i magen. Hade vart kul, men D:s grupp, som är sist, ville inte byta. SÅ då byter vi inte. D va så himla snäll och bjöd mig på thaimat till lunch igår. Hon orkade dessutom lyssna på mitt rantande om det som hänt senaste dagarna, och det var skönt att få prata IGEN. Det är bra när en har många olika, icke sammanhängande finingar att prata med. DÅ kanske en kan undvika att trötta ut folk? Hahha... Hur som helst var det en mysig lunch.

Fast det hände ju en annan grej också, hade jag nästan glömt. Kvällen innan, den dagen jag var hemma och grät, så messade T mig på kvällen och sa: du behöver nog komma imorrn, vi ska repetera. Så om vi ses 12. Det svarade jag inte på för jag sov och sen glömde jag, men någon timme senare kom: Självklart ska du vara hemma om du behöver, vi bestämmer hur redovisningen går till imorgon. (hahaha! JAG VET, och så uppenbart ett sätt att försöka få mig att reagera, på ett dåligt sätt. Hon vet ju att vi inte tycker likadant om det estetiska) Jag svarade: Förlåt jag skulle svarat på ditt första mess, men jag somnade. Jag tänkte komma imorrn, redan till 9... Om vi inte ska fixa med gestaltningen kan jag ordna det sista på uppsatsen. Kommer ni till 13? Hon svarade: ja, vi kommer till 12, så om vi kan börja arbeta med 12 med gestaltningen. Men då var jag ju tvungen att berätta om lunchen! Hahahah... Så jag: Jag ska äta lunch med D kl 12, kan kolla om vi kan äta tidigare, men annars kommer jag när vi e klara... Sen fick jag: Ja men vi ses 12 då iaf? Asså? Va? Ja, Ni kan ses när fan ni vill, jag har sagt att jag är i skolan från nio och om ni väljer att komma till lunch så får ni göra det?? Svarade bara: absolut...  Jag åkte ju in till typ nio och satt och skrev uppsats, träffade D som hade haft repetition, och så fick jag mess från S: Vi ses halv ett i datasalen. MÅSTE hinna sola en stund så käkar lunch ute vid tolv. Antingen kan du ansluta dig eller äta med Diana då som du sa :) men så vet du vart vi är. Enda dagen med sol. Jag svarade: Låter som en plan, jag sitter sen nio imorse och skriver uppsats, ska försöka hinna till 12.30 men vi ska käka thai så oddsen är små. Skyndar mig så mycket jag kan, kommer absolut senast 13.00 :) Ha det bäst sålänge... Sen avslutade vi lite fint med två mess om uppsatsens rest och hon önskade god lunch. Trevligare än T:s mess iaf. När jag och D hade ätit klart, hade jag berättat allt det här för henne och precis när vi kommer runt hörnet till skolan, på väg mot den plats där som brukar sitta i solen, sa jag till: 500 spänn på att dom sitter där än, inte fan har dom gått in till 12.30 som dom sa!! Vi går runt hörnet och jajamensan där sitter dom. Hahha. Puckon. Gör som jag säger från början, jag säger ju inte saker för att jävlas, jag säger det för att det är det mest logiska... !  

Sen satt vi och fixade med filmen, gjorde den så klar som det gick och sen hade vi repetition. Där verkade vår handledare vilja säga åt oss att göra så som jag vill från början i del 2 av filmen. Men gruppen vägrade, som vanligt, att lyssna och ta in. Så det blir som dom vill, men... Det blir ok. Eller... Ah, ok. Jag säger ok. Fake it til´you make it. Men idag ska vi inte ses förrän kl 13.00 så det blir väl till att sitta halva natten idag också. VI måste ju liksom KOMMA PÅ den där livedelen. Men jag citerar: "det löser sig." Det gäller alltså att stå på scen inför ca 30-40 pers, ha en intressant öppning, en kul och indragande mellandel och ett bra avslut. Mmmm.. Det löser sig. T kommer ju komma på nåt awkward och bara vilja typ vara 9 år och... Leka och... Gah. Hon verkar dessutom tro att hon är väldigt så.. Eh, van att stå på scen, och liksom... Vet inte hur jag ska säga... Jag har inte hört det, men hon kan tydligen sjunga och.. Ja. Men en sak är lite kul, E verkar ha börjat märka hur T är mot mig, och att hon är liksom hennes jävla skugga.... Eller nä, hennes ELAKA skugga. OCh typ varje gång vi diskuterade igår så sa E nåt, sen sa jag nåt och då sa T NÄ till mig och JA till E, som vanligt, men då ändrade E sig och sa JA till mig. Hahahah, jag vet inte vilka spel dom spelar, och jag fattar inte hur dom orkar. Men, men... Blev väldigt konstigt när vi skulle gå därifrån också, vi går tillsammans, och så säger jag: jag ska på toa och liksom går in där. (Det är på vägen ut liksom) Heheh, då går dom utan at säga hej då. VI ska alla till tunnelbanan  och E + S ska till och med ut mot nacka??? Hahahah. Men sen blev det värre. Jag anande att dom skulle gå så jag gjorde iordning hörlurar och grejer redan på toan, tog min tid och sen knatade jag iväg. Kommer lagom till att tåget kommer, hinner till vagn 2 , ska vara i vagn 3, så jag åker en station och byter vagn där, och då SITTER dom där! Så jävla pinsamt. Jag trodde nog dom skulle hinna med tåget innan... Eller ja,inte pinsamt för mig egentligen, men jag liksom skäms åt situationen... Den är så konstigt liksom. Dessutom känns det som om dom har pratat om mig för det blir så där tyst och... Ja konstigt. Usch. Men jag har viktigare saker att fylla mit huvud med. Vill dom vara småbarn så är det upp till dom. Jag har så lite plats för sånt där i mig, och jag vet ju vad T är för typ, hon är sån som jag va förr, missunsam, elak och väldigt egocentrisk. Och väldigt selektiv. Dom FÅ hon tycker om, tycker hon JÄTTEMYCKET om, och alla andra hatar hon. Typ. Hon är ju sjukt beroende av att ha en bästis ocskå, inget fel med det, men det blir så uppenbart på nåt sätt, att hon liksom är beroende av det. Dessuotm har hon en fantastisk förmåga att ursäkta sig allt elakt hon gör, med att liksom förklara at den här personen vill ha det så, eller den personen förstår inte, det är synd om den... Eller ja, vad som helst. Lite så jag tänker att hon sa på tuben när dom stack från mig: men hon bryr sig inte. Hon vill gå själv. Typ... Hhaahah. Det vill ja ju för sig, men jag har inget emot att gå med dom heller, jag menar, vi har ju ändå ett grupparbete ihop och ska åt samma håll??!? Men jag undrar om det inte är så att jag märker det här lite tydligare nu, för att jag själv inte mår så bra...? Dom har säkert gjort sä här hela tiden, men innan mådde jag bättre och behövde liksom inte ta in sånt här... Kanske... Asch. Det går över. Ska ingorera idag. Kill them with kindness. Hahah

Ok. Slut på rantande. Tack för att du lyssna. Hej då.