Idag hade vi genrep. Jag kom försent och stämningen var lika jobbig som vanligt. De undanhöll information (klassisk härskarstrategi) och T var som vanligt ivrig att avbryta mig så fort jag sa nåt och dessutom snabb att tycka VAD JAG ÄN SA va nåt dom inte ville gå med på. Jag nämnde vid ett tillfälle: ska vi ha någon som ansvarar för att svara på frågorna så vi inte står oc stakar oss och pratar i mun på varandra... T säger, nästan innan jag hunnit prata klart: nä, herregud, varför ska vi ha det!??? Asså!! Och då avbröt S henne för att förklara, vad det va jag hade sagt, eftersom hon uppenbarligen inte lyssnat, som vanligt, men jag hann snappa innan S hann börja: och bara höjde rösten och typ: ja men ursäkta då T, att jag öppnade munnen, det var verkligen inte meningen! Sjukt larvigt, jag vet, men jag bara tappade det. Jag skrattade superironiskt samtidigt och jag VET att dom märkte att jag va förbannad. Sen hann S förklara, och då skulle T liksom fixa situationen på nåt sätt... OCh typ: aha jag trodde du menade att vi skulle bestämma vem som skulle fråga saker... Öhh, va? Frågorna ska liksom komma från publiken, så bara att hon trodde att jag tänkte så visar ju bara vad hon ger mitt intellekt för betyg. Jävla kärring. Sen var det pinsamt tyst ett tag, och dom pratade om lite andra saker. När det blev tyst började jag säga: Ok, men fun.... Då avbruter T mig ÅTERIGEN, för att fortsätta diskutera frågestundsgrejen??! Jag snappade igen: och bara, slog ut med händerna och typ... Tystnade, samtidigt som jag stirrade på henne, liksom frågande. Typ, sluta avbryt mig innan jag... Både S och E typ ryckte till och såg helt livrädda ut... ??? Och T tystnade och bara, va?? Sen va jag tyst. Och tillslut sa S: vad skulle du säga? Och jag fick äntligen säga vad jag skulle. Herregud alltså, fattar inte vad fan T:s problem är. Det är som att hon inte vet att jag är där. Hon är dessutom sjukt snabb på att sätta diagnoser på allt och alla, men hlite jävla självinsikt verkar va omöjligt att frambringa. Usch, jag gillar verkligen inte henne. Vill aldrig mer vara i hennes grupp. Blä. Som jag sa till D när vi pratade i telefon igår: Skulle det bli så här igen, att vi ska ordna egna grupper, då tänker jag hålla mig så LÅÅÅÅNGT ifrån dom där som möjligt. För jag menar, dom tror ju säkert att jag kommer VILJA vara med dom i framtiden och att dom måste hålla sig undan mig! Huu. Jag har ju hela tiden menat att vi är en sjukt bra grupp, ja tills för några veckor sen... Men det är nog bara det dom tänker på nu... Fy fan. Hur som helst, bara en dag kvar nu. Sen VFU i 5 veckor!

Ajöss