Vi kan konstatera att jag ropade hej lite väl tidigt... Igår åkte vi ner till Linneberget och i bilen kom saknaden... Jag saknar honom så jävla mycket. Jag saknar vårt knasiga förhållande och allt som var bra. Vi skrattade åt något varje dag. Även om det va dåligt vissa dagar oxå.. Såklart. Fast det va snarare bara likgiltigt, inte dåligt.

Det sista jag tänkte på innan jag somnade och det första nu när jag vaknade var honom... Saknad är också en riktigt jobbig känsla. Jag vet att det är som det är och det är förjävligt.