...men det va ju inte så här jag skulle må?! Jag föll rätt pladask efter morgonens glada utrop. Fjärilarna är borta och har ersatts av den sedvanliga svartsjukan och ångestkramperna. Fick ett kyligt svar från B, och det gjorde liksom att jag kände: vafan håller jag på med? Jag är inte på långa vägar över P och kommer inte komma över honom inom de närmsta dagarna eller ens veckorna, heller. SÅ ja, vafan håller jag på med? Jag visste ju att jag skulle falla men.. Ja. Jag vet ju redan ALLT så varför försöker jag ens?

Skitliv.   

Eller så är jag bara en lycklig människa? Liksom lycklig i själen. Jag vet att det är "för tidigt" men jag gick på en impuls och mailade B igår kväll, kommer ni ihåg honom? Han som jag var så kär i efter spanien och som jag har haft lite kontakt med då och då under åren och fortsatt att ha nån hangup på. Han svarade direkt. Och inte nog med det, som av en ödets nycker är han i Prag, på en pokerturnering. Han har dessutom en vän med sig som har en svensk fru!? OCH bor ihop med ytterligare två svenskar... Han skrev att att han skulle vara där i ett par veckor för att sen resa vidare i Europa och troligtvis komma till Sverige!!!??? Men alltså, jag veeeeet, jag ska inte hoppa in i nåt nytt, men det var JÄVLIGT skönt att vakna imorse och vara lite fnissig och ha lite pirr i magen jämfört med hur de tidigare morgnarna har kännts! Sen får jag väl falla ner i tristhet igen, men det får bli sen. Inte nu.

Idag har vi uppstart på momentet garfisk design. Det innebär ytterligare datorprogram, troligtvis InDesign och photoshop. Mmm. SÅ är det med det.

Nu måste jag springa!! Ajö