Så känns det just nu. Det har gått 3 veckor. 3 veckor av mitt liv har slösats på ledsamhet, sorgsenhet, svartsjuka, tomhet, ilska och fan ta mig alla andra jävla känslor en kan känna. Jag hatar att det är så här. Jag hatar att han kan gå en vecka utan att höra av sig, utan problem. Jag hatar att han inte bryr sig. Jag hatar att känna så här.

Jag va så säker på att han va rätt person. Jag hatar att jag hade fel. Jag hatar att han inte talade om för mig tidigare, att jag hade fel. Att han aldrig kände likadant.

Kan det inte bara gå över?

Sitter i bilen och är väl snart i sthlm. Vi stannade i Norrköping och hämtade Jenny och fick träffa hennes fantastiska familj. Sjukt bra folk. Dom va på julmarknad och vi tog en lite sväng därinne. Köpte inget men det va nog bara bra... ? Har shoppat massor senaste dagarna. Men det har väl jag förtjänat? Hehe...

Imorgon börjar vi med grafisk design i kursen. Det blir nog helt ok. Det blir vad det blir iaf. Vill vara mer ledig. Men det är ju egentligen bara att jobba på, så kan jag vara det.

Har varit ledsen idag... Men det är som det är det med. Vill gärna flytta hem igen. Hoppas han flyttar ut redan på tisdag, men jag måste nog räkna med att han gör det till helgen. Sån kan jag kanske flytta hem nästa vecka på måndagen eller nåt? Kanske... Får se om jag orkar. Jag måste låta mig få känna att jag inte behöver vara vän med honom. Jag kan klippa alla band och sen får det va klippt. Vill inte vara vän med hans familj. Vill inte stöta på honom och känna att vi måste småprata. Jag vill inte. Han ska bort och jag ska vidare.

Ajöss