Det blev en arg dag... Och det blev dagen då jag raderade sms-tråden och alla mail. Mailen var kanske inte så många och dom var inte så innehållsrika heller... Men sms-tråden var på 535 meddelanden, och sträcktes ca ett år tillbaka... Från när P köpte ny telefon antar jag. Jag var duktig och läste bara det sista och det första. Sen tryckte jag på radera. Tänk vad enkelt det kan vara. Poff, borta. Nu finns han ingenstans. Undrar varför det är viktigt för mig? För att han är den första jag har bott ihop med, han är den första efter cepet, han är den första som har dumpat mig sen Magnus gjorde det när vi va 17 år och kanske för att han är den bästa jag haft. Kanske dom anledningarna räcker... Fast jag ljuger ju lite, jag har ju kvar hans nummer. Så helt borta är han ju inte...   

Det slog mig helt plötsligt att det kanske är dumt att skriva om allt det här senaste här? Jag kanske skulle haft en egen blogg för bara hjärtekross? Jag vet inte. Det känns på något sätt som att det kommer vara jobbigt för mig att se tillbaka på det här om ett år eller två. Och jag vet inte, det kommer såklart vara lättare då, men jag nä, jag vet inte... Inser att jag gärna läser inläggen jag skrev för 4 år sen, för då fanns inte P. Sen läser jag de andra årens inlägg och då är han där. Och det gör ont.

Det är någon annan känsla som har börjat smyga sig in i mitt sinne, sen igår. Jag kan inte placera den, eller förklara den, men den är bra.

Idag tänker jag gå till skolan och hetsa fram en modell av mitt bord i trä, i skala 1:4. Sen tänker jag vara ledig resten av veckan. Mums.

Idag kommer jag bli försenad. Ajöss