Det är den 16:e dec idag. Det känns helt surrelistiskt, eftersom november bara finns i min hjärna i nåt typ av töcken. Ett smärtsamt gråtigt töcken. Vet inte hur jag ska processa det, men jag vet att just idag känns det liiiite bättre. Jag fick en uppenbarelse efter mitt fixande igår. Jag kände (på riktigt) att jag kommer bli ok. Jag kommer komma ur det här och bli hel igen. Och det kommer bli bra. Det är inte bra just nu, inte på långa vägar men det kommer bli.

Jag hann fixa i stora rummet igår, och börja lite smått i köket. Men köket är ju ett kaos och jag behöver mer förvaring för att bli helt nöjd. Jag kanske ska försöka hitta en egen kökssoffa? Det var ju väldigt smidigt att ha allt mojs i en sån... Eller nåt... Har fixat en "kontorshörna" i stora rummet, är faktiskt supernöjd. Där kommer jag ha datorn och skrivaren, symaskinen och jag har även pressat in vävstolen ( ihopfälld ) bakom borden. Hittade förresten alla 3 borden nere i källaren. Sjukt glad att jag inte slängde dom! Tog upp 2 st och har gjort som ett hörnbord. Sen står soffan rätt tajt bakom men det blir bra. Det är svårt att komma in och ut men vafan, lite ska jag väl få kämpa också? Jag hittade både skruv och plugg och muttrar i en påse från IKEA igår så bordbenen sitter på, även om jag satte dom på fel sida, och hängaren i hallen är nu uppe igen. Mums.

Besöket hos muttdoktorn var en rent bedrövlig upplevelese och jag är fortfarande lite kränkt. Gynekologen hade INGEN ANING OM VAD ETT PESSAR VAR. Och hon hade en så nedsättande ton, och jag kände mig skuldbelagd som ens kom dit med en så befängd förfrågan som att få ett pessar utprovat. Hon sa bla. att hon varit gynekolog SEN INNAN JAG BLEV FÖDD och att hon aaaaaaaaaldrig någonsin provat ut pessar åt någon kvinna någonsin. Hon va inte purung men jag skulle tippat på mellan 45-55 max 60, och jag menar... Va? Jag är född 1981?!! Blev hon färdig specialist gynekolog när hon va 20-25 år gammal?? Det tror jag inte. Vidare hade hon inställningen att eftersom hon aldrig gjort detta så ville hon inte ens försöka. Hon sa att OOOOOOM hon hittar någon som kanske har någon erfarenhet av detta, men det är otroligt, så bokar hon in mig på en tid hos denne. Sen sa hon en massa andra saker som bara var så jävla förminskande och rent ut sagt oproffsiga att jag inte ens orkar skriva ner det. Kontentan var att JAG hade bokat in mig hos fel person/vårdgivare och jag fick pengarna tillbaka och skickades hem. Utan mer hjälp. Hon sa bara att jag kunde gå till barnmorskorna för detta behövdes det verkligen inte någon gynekolog till. Pratade med Stina om detta och hon menade att jag skulle skriva till chefen för avdelningen och det ska jag nog göra. Fy fan, blir så jävla upprörd nu igen bara för jag tänker på det. Usch. Mail får det bli. Jag googlade runt och på vårdguiden stod det att pessar blir mer och mer populärt eftersom det har NOLL BIVERKNINGAR och många kvinnor börjar känna att det är mer värt än att ha 99 % skydd. Förövrigt har pessar lika gott skydd som kondom och ja.. I rest my case.

Idag ska jag fixa opponering på Anna i klassen. Det blir bra. Sen ska jag fortsätta här hemma. Vill få iordning köket och kunna kä nnamig lite i kontroll. FÅ städa ordentligt. Just ja, toan skulle storstädas.. Hmmm, får se om jag hinner.

Först: Opponering. Ajö      

Upp och ner och upp och ner och upp och ner! Life is a rollercoaster, you´ve got to enjoy the ride! Cheeeseeee! Idag infann sig helt plötsligt en känsla av: jag har inte bråttom. Inget spelar någon roll ändå. Det är bättre att försöka njuta medan det varar, för, även om jag kommer låter sjuuukt pessimistisk nu, så kan det ta mig fan ALLTID bli värre. Och just nu är det inte så illa. Kommer antagligen få äta upp dom orden men.. Vafan. Skitsamma. 

Är klar med slutuppgiften för den här delen i kursen, så nu har jag i princip 2 dagar ledigt. Idag har jag varit igång sen tidigt och har faktiskt hunnit en hel del: Hittade både muttrar och plugg och skruv så jag kunde få upp hängaren i hallen (som rasade när vi bar in soffan) och få på benen på bordet jag fick av jennys mamma. Det i sin tur gjorde att jag började rensa i köket, vilket nu betyder att det är så stökigt att jag inte ens kommer in där. Men därav kom känslan av att inte ha bråttom. Det ser ut som det gör. Det är jag. Sakta men säkert kommer det här bli bra och jag kommer fixa allt. Själv. Det blir bra. SKa försöka ta mig ner till källaren för att se om jag kanske sparade åtminstone ett av mina skrivbord när P flyttade in... Hoppas. Hoppas jag sparade båda. Sen har jag muttdoktorn kl 13.00 och sen ska jag hämta ut ett paket på väg hem. OCH jag har fått hem massor med serier som jag ska titta på... Sen ska jag slå in lite julklappar. Tur att jag har 2 dagar på mig..    

...tiden bara gå? Fortare... Det känns som mitt liv rinner mellan mina fingrar och jag gör inget åt det, jag bara gråter bort det. Jag vill inte göra det längre. 

Det va en superbra resa, som vanligt. Vi hade mycket skoj, lite ledsamt och jävligt mycket shopping. Jg fick mens natten mellan mellan lördag och söndag och det är ju så där. Men det va bra att den kom för imorgon ska jag sticka till muttdoktorn och pröva ut en pessar. Jag kommer ju vilja ha sex nån gång i framtiden och då kan jag lika bra vara kittad! Hehe... 

Köpte dock inte så mycket julklappar, mera till mig själv. Heheh... Men ja, sånt ordnar sig. Jag MÅSTE köpa en dammsugare idag, det blev aldrig av förra veckan. Men nu MÅSTE jag städa för inte nog med huvudkaos nu börjar det verkligen bli skitigt på riktigt. Jag menar, P va ju här ensam  i 4 veckor och tro fan inte att han drog fram dammsugaren, skulle väl aldrig falla honom in!? Urk. Jag är så trött på att slösa mina tankar på honom. Jag är så trött på att det gör så jävla ont. Jag är så trött på känslorna... Jag orkar inte känna mer. Och all den här tröttheten ger mig ännu mer trötthet. Trött på livet. Jag är trött på skolan och trött på mat och trött på människor och trött på allt. Trött på julen, trött på vädret, trött. Så jävla trött. Det kan såklart vara mensen som talar litegrann just nu, men ja, det är inte bara den.

Mina huvudmål för idag (förutom att ta mig till skolan) får blir 1. Köpa dammsugare på väg hem. 2. Försöka sätta ihop vävstolen! Det kan ju bli kul.   

Nu fick jag visst bråttom.. Ajö 

Nu sitter vi i bilen och första stoppet är Norrköping. Där ska vi lämna av Jenny och stanna nån timme så syster kan ladda sin jobbdator så hon kan jobba på väg till Göteborg. ?

Hade en tung sen kväll igår, tittade på sex and the city filmen och grät floder. Det jobbigaste med den filmen är dock att den har ett lyckligt slut, för alla inblandade. Alla blir ihop igen och det vet vi ju att det är lögn. Sann kärlek är något som måste tas med modifikation och det är få förunnat att kunna glömma det som varit och bara se framåt.

Det liv jag trodde att jag hade och skulle ha är borta. Det kan aldrig komma tillbaka och jag vet inte ens om jag skulle vilja det om chansen fanns..? Kan inte sluta önska att den där jävla snabbspolningsknappen ska uppfinnas. Jag vill inte tycka synd om mig själv längre. Fast jag gör det, jag tycker synd om mig själv. Jag tycker inte att jag har förtjänat att må så här. Samtidigt vet jag att det inte går att tänka så. Men... I början ekade göra-slut meningen i mitt huvud. Nu ekar "jag är ledsen att det blev som det blev". Inte lika ledsen som jag..

Nu ska jag sluta vara så dyster och försöka känna in lite Danmarksfeeling. Ajöss

Det va inget speciellt för honom.

Kan inte komma ur det här gråsvarta jag är i. Det känns som att drunkna i nån typ av gyttja, den bara drar och drar och inget är roligt längre. Inte ens kaffe smakar gott. Jag gråter konstant även om det är utan tårar mestadels av tiden... Hur kunde jag tro på oss? Varför gjorde jag det?

Jag ligger i badet, försöker tvinga mig att tänka på annat men det går inte. Försöker tänka glada tankar men allt känns så jävla svart. Varför kan jag inte bara släppa taget? Det va inget speciellt. För honom. Men det va det för mig.

Jag skulle gärna sluta känna nu. Det är lite i senaste laget men... Bättre sent än aldrig säger en va? Dålig dag. Dålig vecka. Dåligt liv...

Förlåt för att jag är så dyster... Jag ska ta bort sminket, duscha av mig badvattnet, ta på myskläder, ta täcket och lägga mig i soffan. Äta popcorn. Gråta. Det blir bra va?

Hela datorn verkar ha ställt om sig under natten. Inga lösenord är kvar, och ingenting funkar. Var tvungen att återställa en jävla massa och fan va meckigt. Har PMS och är INTE på humör för det här jävla skitlivet. VIll bara gå och lägga mig igen. Efter att jag skrev nattens inlägg, så somnade jag faktiskt ok. Är doch sjukt låg idag och ja, jag inser ju varför. För att jag träffade P i måndags. SÅKLART. Jag vet att det känns bättre när jag träffar honom men jag måste verkligen försöka undvika det. Dipparna efteråt är fan åt helvete.

Det har bara gått lite mindre än 5 veckor. Jag måste komma ihåg det. Men det är konstigt, för den här tiden känns så sjukt  mycket längre än tiden vi var tillsammans. Fan va ont det gör när jag tänker på att han inte har kännt som jag. FAN.

Nu ska jag åka till skolan. Har halvdag och hoppas på att få NÅGOT gjort. Sen vill jag ta mig förbi nån typ av elektronikkedja och köpa en dammsugare. Hrmf. Sen ska jag hem och packa inför Danmark. Sen ska jag försöka att inte tänka på mitt sugiga jävla skitliv. Sen är det fredag och vi åker.

Ajöss 

Jag vill inte... Jag orkar inte gråta mer. När fan ska det gå över? När ska jag sluta känna mig så jävla dum som trodde vi hade nåt bra, nåt fantastiskt... Jag tycker fortfarande att det var det. Jag vill inte att det ska vara slut även om jag fattar att det är det. Jag hatar att vara ledsen... Jag vet att jag har skrivit det tusen gånger senaste månaden men det går liksom inte över och jag vet inte vad jag ska göra... Varför kan han inte bara försvinna från mitt hjärta? Han måste fan lämna tillbaka det, jag vill inte att han ska ha det! Jag vill bara bli ok igen. Jag vill inte vara ett jävla vrak. Som typ gråter för minsta sinnestämmning och bara... Fan. Jag kan inte sova. Jag vill ingenting. Jag försöker vara positiv och tänka på annat men... Så här på natten är det bara för tungt. Jag hatar den här jävla lägenheten, jag hatar att han flyttade hit. Jag hatar att han aldrig kände sig som hemma. Jag hatar att han inte tog det här förhållandet på allvar.

Jag har fått hit soffan och matbordet. Fick sån jävla hjälp av syster med fru, vet inte hur jag ska tacka dom. Men det gjorde saken värre. Jag vill ju inte ha nån annan soffa. Jag hade en som var mer än bra. Fast den nya är skön... ? Nu fick jag huvudvärk oxå... Jävla grinande. Det ger typ bihålor fyllda med snor och det ger huvudvärk...

Jag vet att det kommer gå över, det går bara alldeles för långsamt. Och jag kommer aldrig förstå hur han kunde slänga bort det vi hade... Som en jävla påse skit. Enkelt.

Skit samma. Allt är fan åt helvete.