Jag har ju pratat sönder min närhet den senaste veckan, och det har verkligen hjälpt. Jag har i princip slutat gråta, jag har kommit fram till så mycket saker, både om mig själv och om P. Jag känner mestadels ett lugn i kroppen, och jag vet att det här är rätt beslut. Ja det är sorgligt, det är tungt, det är ledsamt och allt annat som jag redan skrivit om tusen gånger. Men det är rätt. P förtjänar nåt annat, och det gör jag också. VI har haft det bra, men det har inte varit perfekt. Vi har båda två fått ändra våra personligheter, jag har fått tona ner mig och inte känna efter hur jag verkligen vill ha det, vilket är mer känsla, öppenhet och drömmar. P har fått kompromissa massor och har försökt leva upp till mina förväntningar, som han helt enkelt inte kan. Han har inte samma känslospektra som mig, och jag fattar inte att jag inte har insett att jag färtjänar mer än så? Hur han förtjänar någon som inte vill ha mer än det han kan ge.

Men det blir ju lite klarare också, när jag tänker på hans ex. Hon ändrade sig över en natt och vill ha barn och hela familjenormen. P vill inte alls, han ville inte ha något seriöst överhuvudtaget och så gjorde dom slut. 6 månader senare träffar han mig och vi hetsade på som fan. Vi har haft över tre år som har varit bra, vi har haft kul, vi har tyckt så mycket om varandra och vi har skrattat, men det har hela tiden gått mot detta. Han har hela tiden haft svårt för att göra framtidsplaner och jag har hela tiden velat göra dom.  

Jag saknar honom som fan. Men jag vet att det kommer bli bra. Jag hoppas verkligen vi kan bli vänner nån dag. Jag hoppas det...

Han är och förblir en fantastisk människa, jag vill verkligen att han ska vara lycklig. Utan krav och utan att känna att han inte kan leva upp till förväntningar som ställs på honom. Han ska vara precis som han är. Och om han vill ändra sig måste det vara för sin egen skull, för att han själv kommer på att han vill vara på ett annat sätt, inte för att en partner säger det. Jag vet att jag låter klyschig men det är så här jag känner just nu...   

Nu tänker jag koncentrera mig på det som var bra under de här tre åren och så låta det andra vara. Jag har jättemånga roliga, bra och fantastiska minnen och det är ta mig fan inte alla förunnat. 

 

Stina

13 november 2015 10:18

<3 <3 Det är verkligen inte alla förunnat att ha en massa, massa bra saker med sig ut ur ett förhållande. Jag slår nog en signal innan vi drar ut på vägarna! Puss!

blajblaj

13 november 2015 12:57

Skickade precis ett mess till dig, hoppas det inte stör i körningen! Pusssssss

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gud, ge mig sinnesro. Att acceptera det jag inte kan förändra. Mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden. Ibland behöver jag påminna mig. ...

Nu har vi fått hit alla grejer. Det är totalt kaos. Haha. Vi är dessutom likadana så det lär ta några månader innan allt är uppackat. En låda i taget. Längtar efter skolan. Hatar verkligen mitt nya jobb. Hemstädningar is the worst. Men det är ju ...

Har totalt glömt bloggen. Men antagligen behöver jag den inte längre? Har ett förhållande där jag kan vara mig själv till 100% och vi pratar om allt. Behöver inte ventilera mig antar jag... Samtidigt saknar jag att skriva av mig. Vi ska flytta, t...

För många, för få. Livet är så jäkla flyktigt, vi vet aldrig vad som väntar... Och kan vi någonsin säga att vi känner en annan människa? Jag hoppas och tror du har det bättre där du är nu, Fredrik. Frid tillslut. Jobbade inte i helgen, det gick i...

Det är torsdag innan jobbhelg. Orkar egentligen inte alls jobba den här helgen. Det är mycket jobbigare att jobba helg när jag "jobbar" heltid under veckan. Det blir så fruktansvärt långt mellan ledigheten... Men en bra sak är lön. På fredag. Måste t...