Då sitter jag här, hos mamma och pappa. Båda jobbar kväll och det är helt tyst förutom datorbordets fläkt. Jag vill gråta men det verkar inte finnas tårar kvar. Jag känner mig så jävla ensam. Jag vill inte det. Jag vill inte vara ensam, och jävla utstött. Det tar skitlång tid att åka till och från skolan härifrån, och nu när jag kom hit, för typ 2 timmar sen, kunde jag inte ens gå hem. Jag gick till centrum och bara glodde, som en jävla mupp. Tillslut köpte jag ett par vantar på Lindex, för jag hade visst lite pengar kvar på presentkortet jag fick av P:s familj i somras... Och sen gick jag till ica och köpte grönt te, för det känns som jag håller på att bli sjuk, en mumsig duschkräm, för jag trodde det skulle få mig sluta gråta, och hårborttaggningsmedel, för om jag fortsätter vara en hårig feminazi kommer jag verkligen dö ensam och möglig.

Faan, jag hade visst tårar kvar, för nu rinner dom i en strid ström nerför min fula, nariga, röda kinder.

Min jacka har gått sönder och jag har inte råd att köpa ny. Och jag ligger fortfarande så jävla efter i skolan... Jag fattar ingenting av det jävla skitdataprogrammet vi ska lära oss, och jag kan inte sluta tänka på P. Försvinn ur mitt huvud, jag orkar inte mer. Ge mig mitt liv tillbaka. Det jag hade innan. När jag var lycklig över att vara jag och ingen annan. När jag gjorde saker för min skull och inte behövde kompromissa. Det värsta är ju att jag vill kompromissa, för P:s skull... Den enda i Världen jag vill ge helva handen till. Jag vill krypa in i P:s famn och aldrig krypa ut. Men det kommer jag inte få göra mer. Aldrig mer. Jag kommer skriva något nu som jag vet att ni kommer skaka på huvvet åt och tänka: det där menar hon inte, men jag vill verkligen inte ha någon annan än P. Jag orkar inte lära känna nån ny. Jag vill inte utelämna mig igen. Jag orkar inte med alla jävla muppar som finns där ute. JAG orkar inte vara en sån där jävla mupp. Och jag vet att det inte är "tänkt" att jag måste ut och hitta någon NU. Men för mig gäller den här tanken jämt. Jag hoppas så jävla hårt att jag kan gå tillbaka hit om 1 år och bara: hahah, knasboll, hur kunde jag skriva så? VIlket jävla pucko jag är. Nu är jag ju lyckligare än någonsin!! 

Ok, nu tog tårarna slut för den här gången... Jag ger det, mellan trettio minuter och två timmar, sen sitter jag här och tjurar igen. FAN TA ALLT. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gud, ge mig sinnesro. Att acceptera det jag inte kan förändra. Mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden. Ibland behöver jag påminna mig. ...

Nu har vi fått hit alla grejer. Det är totalt kaos. Haha. Vi är dessutom likadana så det lär ta några månader innan allt är uppackat. En låda i taget. Längtar efter skolan. Hatar verkligen mitt nya jobb. Hemstädningar is the worst. Men det är ju ...

Har totalt glömt bloggen. Men antagligen behöver jag den inte längre? Har ett förhållande där jag kan vara mig själv till 100% och vi pratar om allt. Behöver inte ventilera mig antar jag... Samtidigt saknar jag att skriva av mig. Vi ska flytta, t...

För många, för få. Livet är så jäkla flyktigt, vi vet aldrig vad som väntar... Och kan vi någonsin säga att vi känner en annan människa? Jag hoppas och tror du har det bättre där du är nu, Fredrik. Frid tillslut. Jobbade inte i helgen, det gick i...

Det är torsdag innan jobbhelg. Orkar egentligen inte alls jobba den här helgen. Det är mycket jobbigare att jobba helg när jag "jobbar" heltid under veckan. Det blir så fruktansvärt långt mellan ledigheten... Men en bra sak är lön. På fredag. Måste t...