Helt plötsligt slog den mig igen, overklighetskänslan... Den här: ...det händer inte mig-känslan... Vart fan kom den ifrån? Jag menar... Jag vet ju att det händer. Jag vet att jag sitter här, INTE i mitt hem utan hos mina föräldrar för att P har dumpat mig. Jag vet det. Men det liksom susar till i öronen och jag undrar vad fan jag gör här... Skulle jag ha kickat ut P och tagit lägenheten direkt? Är jag för snäll? Alltså, jag vet ju att det inte är möjligt att jag skulle ha kunnat göra så. Dom jag tycker om måste jag göra allt för. Även om det betyder att jag mår dåligt av det. Så är det.

Kanske bara borde gå och lägga mig?  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gud, ge mig sinnesro. Att acceptera det jag inte kan förändra. Mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden. Ibland behöver jag påminna mig. ...

Nu har vi fått hit alla grejer. Det är totalt kaos. Haha. Vi är dessutom likadana så det lär ta några månader innan allt är uppackat. En låda i taget. Längtar efter skolan. Hatar verkligen mitt nya jobb. Hemstädningar is the worst. Men det är ju ...

Har totalt glömt bloggen. Men antagligen behöver jag den inte längre? Har ett förhållande där jag kan vara mig själv till 100% och vi pratar om allt. Behöver inte ventilera mig antar jag... Samtidigt saknar jag att skriva av mig. Vi ska flytta, t...

För många, för få. Livet är så jäkla flyktigt, vi vet aldrig vad som väntar... Och kan vi någonsin säga att vi känner en annan människa? Jag hoppas och tror du har det bättre där du är nu, Fredrik. Frid tillslut. Jobbade inte i helgen, det gick i...

Det är torsdag innan jobbhelg. Orkar egentligen inte alls jobba den här helgen. Det är mycket jobbigare att jobba helg när jag "jobbar" heltid under veckan. Det blir så fruktansvärt långt mellan ledigheten... Men en bra sak är lön. På fredag. Måste t...