Ok. Åker till jobbet till 7.00, tänker mig att sticka vid senast 14.00, förhoppningsvis tidigare. Under dagen kommer mamma och pappa svänga förbi mormor med ölbacken, samt, tack gode santa för att jag har lämnat extranyckeln till morrmorr, hämta upp alla 3 ton julklappar. Jag åker direkt mot Jessica, hon möter upp på bussen och vi åker tillsammans och handlar all julmat. Sen hem till henne för uppesittarkväll, med lite pyssel och julskinkegriljering och film... Sen sova. Sen JULAFTON!!!!! Wooooop Woooooop!!!

Var är han? Min Bing? *Suuuuuck* Eller min Frank?? *Suuuuuck* Det finns inte längre män som Dom.

  Favvisar. Over n´out

Ja. Det är en låt som heter så. Santa got STUCK IN MY CHIMNEY. Ok moving on.

Fast jag har inte så mycket att säga. Det kommer kännas mycket underligt att jobba imorrn. Det är jag säker på. Och jag känner mig stressad. Vet inte hur jag ska hinna... Eller jo, men liiite jobbigt. Först jobba. Sen möta upp systern? Men hur med julklapparna då? Alla 3 ton julklappar... Jag släpar ju knappast med dom till jobbet!?! Hmm. Måste ringa henne och få råd.

Idag känner jag mig alldeles tom. Fast på ett underligt sett. Inte ledsen, inte förvirrad, inte direkt glad, inte direkt... Nåt.

Skönt med öppningspass... Och Varje gång jag börjar skriva så, (för i tanken har jag redan fortsatt meningen med " skönt att få gå hem tidigt! Åh jag behöver vara ledig, blablabla...") tänker jag: men va fan, du har PRECIS börjat på det här jävla jobbet det borde inte kännas så. Redan! Ok. Inte tänka bara göra. Inte tänka bara göra.  

Trodde jag hade massor att skriva om. Men efter att ha fått prata av mig ORDENTLIGT, först litegrann med Stinis på sms, sen med Jennie, och sen med mormor och syster så verkar luften tagit slut. Eller som snärtan skulle sagt ta´tt slut. Eftersom hon pratar ~ göteborska. Mmmm. Hon överbevisade sin jäkla noll självinsikt idag oxå. Huu.

Och Kungen av Danmark muffinsarna e klara, och jag har faktiskt diskat. Något jag borde gjort för LÄNGE SEN. Men hela köket har ju varit så belamrat, av julklappar och allsköns skit så det har likosm varit skönt att bara ignorera. Och dessutom stör det mig bara om jag mår dåligt. Och helt uppenbart mår jag inte SÅ dåligt.  

Nu ska jag äta en muffins och sen duscha och sen sova. Har öppningspass imorgon, och kommer förhoppnigsvis få träffa Jennie och Milla... !!! Och vara ännu mer tomte, och dela ut julklappar.

Och Stina, 1 superbästastaste mustaschring mot 15 blajsaker??? Mmm. I say no more. Tjo

gå till jobbet idag. Har på känn att det kommer bli till att stå till svars för min avvikelse igår. Jag hade ju sagt att jag SKULLE komma. Usch. Nej. Rakryggat yppa sanningen! Allt blir enklare med sanningen. Huuuuuu...

Läste precis bloggen killenutankuk här på bloggplatsen. Nu skäms jag. Det finns vackra människor som har det tusen gånger värre än jag, UTAN att klaga. Så nu är det slut på klag och fram med lite possitivism! Tjo

Och så den gamla: fake it til you make it! Ok.   

Idag var en tung dag. Jag har insett... Det som jag hela tiden har insett. Jag borde inte tagit det här jobbet. Jag blev förblindad av pengarna. Fan. Jag har alltså gjort exakt samma misstag igen. Jag vet ju. Jag VET att jag inte vill vara i restaurangbranschen. Och ändå. Vart går jag varje gång livet tar en kovändning? Nej. Nu får det fan bli slut.

Vad säger vi om den här planen: Enbart ta 6 månader på mig att få upp betygen. ( provanställning + nån extra månad ) Söka in till höstterminen. Om jag inte kommer in, be om att få bli lokförare.  

För den här dagen. Huuu. Jag har inte direkt ord. Förutom att jag verkligen tycker ILLA om lilla snärtan. ILLA. Och dom gillar ju inte mig. Jag e konstig och avvikande. Dricker inte och har asperger. Typ. Väldigt weird när jag läste horoskopet imorse, det stod nåt om att se upp för en "kverulant"... Hmm, tänkte jag. Vad fan e det? Och googlade. Som sig bör. Hamnade av en slump på en sida om " besvärliga människor" Varpå jag scrollade lite fort igenom, men blicken liksom fastnade på...: ( läs om du orkar, den e ganska lång, eller skit i´t )  

FÖRTÄCKT AGGRESSIVITET

Den förtäckt aggressiva personen kommer med
pikar, insinuationer eller beter sig på ett sätt som gör andra illa utan att den
aggressive kan ställas till svars för detta. Han eller hon upprätthåller en
formellt korrekt eller till och med vänlig fasad men är medvetna om att de
egentligen sysslar med att försöka trycka till andra. Om du ger igen öppet
riskerar du att bli den som är skurken, eftersom det är svårt att slå fast att
den andre burit sig illa åt.

Förtäckt aggressivitet kan ha olika
bakgrund. I en del fall är detta beteende ett symptom på framväxten av en kall
konflikt (se Konfliktkunskapens ABC på Konfliktakademien) eller en
mobbningsituation. I sådana fall har beteendet alltså mindre att göra med
individens personlighet och mer med den situation som uppstått. Om det är klart
att beteendet har med en enstaka individ att göra kan orsakerna antingen ligga i
personlighetsstrukturen eller i någon ouppklarad händelse i det förflutna.
Förtäckt aggressivitet kan vara ett sätt att stötta upp ett vacklande
självförtroende genom att slå ned på andra i former som inte gör en själv sårbar
för motangrepp. Ibland sker då de förtäckta angreppen huvudsakligen inför
publik, så att den aggressive genom skickliga nålstick kan få dig att framstå i
negativt ljus även i andras ögon. Det kan dock också handla om att personen
anser sig ha blivit utsatt för någon slags kränkning och betalar igen för denna
genom nålstick av olika slag. I enstaka fall är förtäckt aggressivitet en
överlagd strategi som syftar till att göra tillvaron så odräglig för en annan
person att de väljer att bege sig därifrån. Målet kan då vara att bli av med en
rival om en åtrådd informell eller formell position.

Särskilt
utsatta
Förtäckt aggressivitet är naturligtvis både en fientlig handling
och en slags negativ feedback på den egna personen. Om man själv är beroende av
uppskattning från omvärlden för att må bra kan man träffas hårt av förtäckt
aggressivitet.

Strategier
Det ligger i sakens natur att det är
svårt att komma åt den förtäckta aggressiviteten. Den förtäckt aggressives
strategin går ut på att han eller hon ska kunna förneka att någonting har hänt.
Försök att ta upp frågan vänds ofta till nya angrepp, t.ex att man är en
kverulant eller kommer med falska beskyllningar.

I enklare fall kan man
försöka desarmera beteendet genom att nämna det vid namn. Man bör då se till att
man inte kommer med anklagelser, utan snarare ställer frågor, som t.ex.: Var det
där en pik? Ska jag tolka den kommentaren som en förolämpning? Försöker du att
göra det svårt för mig? Om angreppen sker inför publik bör du se till att ställa
dessa frågor i enrum med angriparen.

Om det är omöjligt att komma åt de
enskilda små incidenterna kan du försöka arbeta med det som kallas “generiska
strategier.” I stället för att anklaga en enskild person tar du då initiativ
till allmängiltiga regler och normer för vad som är önskvärt och icke önskvärt
beteende, utan att nämna några namn. När väl dessa principer är godtagna på
arbetsplatsen kan man begära av de enskilda personerna att de ska leva upp till
dem.

Om den förtäckta aggressiviteten tar riktigt elakartade former, som
t.ex sabotageaktioner, bör man föra en loggbok där man skriver ned allting som
händer. Det kan vara omöjligt att bevisa att en enstaka incident hade en
illvillig avsikt, men en lång lista med dokumenterade incidenter kan vara
svårare att vifta bort. '

Det här e Snärtan. I ett nötskal. Så här är det. Utom att jag itne hade någon aning om att det smartaste är att konfrontera människan i enrum. Det får bli nästa stopp.

Kverulant betyder för övrigt: http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/134/112.html  Vilket innebär att det är KUFEN jag skulle sett upp med idag.. Heheh men han va lugn som en filbunke. Eller så är det Snärtan som är kverulanten? Och jag satte ribban med att avvika från julfesten. Med orden: jag är helt enkelt ingen partypingla.

Nu måste jag sova. Godnatt.

Jag somnade tidigt av frustration över facebookandet och extrem mensvärk. Men vaknade vid tolv att ett sms (!)  , Först var jag bara förvirrad och undrade vart jag var och framför allt varför.. Heheheh Men det var ett jättegulligt sms, från Jennie... Och ska jag vara helt ärlig vet jag faktiskt inte vad jag ska svara! Så vännen, bli inte ledsen att det inte kommer nåt svar, det är inte för att jag skiter i det men vi måste nog ses på riktigt istället!!!   Jag har ju lite julklappar och så oxå!! Jag ska försöka hinna messa (förhoppningsvis ringa) dig under dagen!

Efter att jag hade vaknat låg jag i någon konstig halsvlummer, det kliade på hela kroppen och jag började må illa. Tillslut måste jag ha somnat för jag vaknade av mig själv nu klockan fem.  Och alarmet går inte förrän 05.30

Ångest. Jag har inget att ta på mig. Tydligen har dom dresscode. Bussiness casual. Och jag har blivit så tjock så jag kan inte ha mina kläder. FAN. Första gången på länge som det faktiskt stör mig. Nu får det va slut på bullarna. Eller ok, nu är det ju redan försent så efter jul då! Hehhehehe     Eller, ne, jag måste stämma träff med Mickaela så jag kan få botanisera i hennes garderob med lite större storlekar! Hahahhah Så. Puh det där tänker jag se som ett träningspass.

Nu måste jag SKYNDA mig. Usch. Wish me luck!  

ta bort facebook.

GAAAAHHHH