Mitt kök har återigen fått agera annat än kök:           Hehheh har redan slagit typ hälften n'r jag tog korten!:     Konstigt nog ser det inte så mycket ut! det e så mycket smågrejer! Hahaha men jag lovar. Det ÄR det. Den vita påsen är Stinas. Jennie har en påse, visserligen liten men still!   Sen är det den stoooora påsen till familjen. Huuu.

Och titta vilken fin påsväska jag har skaffat mig:   Jag är nöjd!

Och det här:   Har jag glömt skriva om. Såg den i torsdags när jag gick till tvättstugan. En stor jävla platt-TV. I rabatten. Mmm i fiskis växer det platttevisar. Inte mer än rätt.

Det var riktigt roligt på jobbet idag. Om bara lilla segfjärten kunde inse att... Ja, listan kan göras så lång att jag tror jag helt enkelt bara skiter i det, precis som han gör. Huu. Det blir nog bra när han slutar.     

Måste få lite paus från inslagandet. Tror jag ska ta en tidig kväll, har morgonpass så det är nog tillrådligt.

Go´natt            

Uj, det e svårt med måndagar. Tisdagar är ju som bekant VÄRRE men. Måndagar suger rätt hårt dom oxå. Speciellt efter att man varit ledig. Huuuu.

Kattbråk utanför fönstret!! Herregud va dom låter. Som värsta "nightmare on elmstreet". 

Men fy fassiken va trött jag är. Jag måste ringa och kolla med jobbet så jag verkligen fick mellanpasset, det vore som sagt trist att vara en timme för tidig. Ja, fast om dom e riktigt dåliga har dom satt mig på morgonpasset och då e jag sjukt sen redan.

Jag har redan hemlängtan. Har så mycket att fixa med. Presenter som ska slås, in och, framförallt tillverkas! Har köpt på mig massor med fina pärlor så det blir nog lite fler smycken.

Jag har ingen lust att jobba...   Jag SKA ta mig fan bli ekonomiskt oberoende. Mmm. Och köpa ett hus på stranden, ungefär här:   Ha denna utsikt:     Och leva på detta:   Så får det bli. Om några år, ska fixa pengarna först!   

Längtar till helgen. Som fan. Nu måste jag ringa jobbet.                

Äntligen hemma, hoppas ni har saknat mig och mina suddiga bilder, för nu vankas bildbomb!!: Den här resan var allt annat än avkopplande. Jag har: spenderat oerhörda summor på julklappar , jag har tjaffsat med mormor , med mamma ( svår att fånga på bild) och med pappa . Jag har mäklat fred mellan demsamma, jag har vaknat av att jag trodde mormor hade kolat, och jag har saknat min bedste söster å det grövsta. Jag har varit 4 timmar för tidigt i göteborg     , jag har sovit som en kratta, hunnit klart med mammas sockor  , njutit av världens vackraste utsikt       bott i radhus    , blivit irriterad på att jag inte klarar spriten      eftersom ölparadiset uppenbarligen finns, (!) i en mataffär nära dig. Sett havet storma och kännt julen närma sig  OCH återigen fått den där känslan av att något är på gång, men den (tanken) ville inte ta sig helt nu heller. Jag får väl inte stressa fram det, det kommer när det kommer, meeeen...   En sak är säker. Jag är inte helt nöjd med den här resan och ändå så sjukt jävla cepeNÖJD!  

Nu måste jag visst sova eftersom det vankas arbeid imorgon. Förhoppningsvis har dom tänkt till lite och går efter schemat. Annars kan det bli jobbigt. Over n´out      

Och jag ska åka båt. Uäk. Jag får ångest bara av att tänka på det. Jag har aldrig blivit sjösjuk i hela mitt liv, men i och med min extrema kräkfobi som kommer som ett brev på posten så fort jag känner minsta lilla ångest så känns det rätt surt att det är storm när man ska vistas 3 tim och 15 min på öppet hav. Dessutom kommer ju dödsångesten. Huuu.

( Med risk för att låta som en riktigt DramaQueen, måste skriva av mig lite )

Vilket får mig att tänka på förr. När jag drack. Då hade jag aldrig dödsångest. Jag hade dödslängtan. Inte så att jag VILLE ta livet av mig, snarare att jag sket i vilket. Det känndes ofta som att det inte spelade någon roll. Det var väl därför man fortsatte, och det var väl därför man satte sig i situationer som jag, idag, tycker är fullständigt galna.

Hämtade ut julklapparna från Vistaprint! Oh så fina dom blev, men jag inser ju att jag har gjort bort mig. Jag har glömt mormor, men kommit ihåg systers Jenny! Som inte ens kommer fira med OSS. Huuu, pinsamt. Och nu är priset typ det dubbla på samma grejer, det va ett erbjudande som jag hoppade på. Hrmf. Har väl inget val.

Ok nu e pappa här, dags att dra!   Vi hörs på söndag!  

Nu ska jag strax gå till tvättstugan. Lyckades somna om runt sexsnåret... Och vaknade med huvudvärk! SÅ jävla typiskt. Men man får väl skylla sig själv när man inte sover som folk!  

Fan ibland tar det en halv dag för mig att få ihop ett blägg. Började kl: 09.56 nu är den 10.45 Hehhehe så kan det gå.

Efter att ha legat vaken i ungefär en timme kände jag att det var dags att kapitulera inför vakenheten och försöka sysselsätta mig på något vis. Jag skulle ju kunna packa. Konstigt nog har jag inte redan gjort det...

Och det är konstigt hur andras olycka får en att börja tänka på sig själv. På sitt eget liv. Men vi människor funkar kanske så? Jag vet inte vad jag vill, men jag vet att jag tycker det går för långsamt. Jag vet att jag känner mig, stundtals, ganska stressad. Dumt. Men sant.

Nu har jag klämt i mig 3 lussebullar. Mitt i natten. Det är så man skäms     .

Det är ändå rätt skönt med insomnia på dagar när det inte spelar någon roll. För jag kan ju gå och lägga mig klockan fem och ändå sova ut... Har tvättstugan klockan tio men det är allt. Får väl ta mig i kragen och ringa mormor och se om hon behöver något inför resan. Men annars har jag en fin och bra dag framför mig. Så skönt att slippa all drama på jobbet.

På tal om jobbet: det börjar nysta upp sig nu   . Tydligen har dom en kille som är sjukskriven, har visst varit det i över ett år, och tydligen är det lite kaiko, med missade sjukintyg etc. Har inte riktigt hela historien, men ja.. Behöver den inte heller. Sen har vi C och E som reser runt i Australien. C åkte först, för ett par måander sen och E precis innan jag började. Mig veterligen kommer E tillbaka, och ska ha sin tjänst, som bokningsansvarig. P som är chef vikarierar för J som är mammaledig. Så, båda tjejerna i repan, som varit så elaka, är ganska nya på sina platser. Inte konstigt om dom känner sig hotade av mig. Bilden blir liksom lite klarare när man inser att vi är, för tillfället, en ganska splittrad arbetplats. Egentligen spelar det ingen roll i helvete, men det lugnar mig lite grann... Det får mig att inse, (det jag redan vet men,) att det enda som kommer göra saker bra, är att vi får tid på oss. Och tålamod. Haha, hört den förut? Mmm, jag med. Men det e ok.

Undrar hur det kommer gå för mormor. Jag är ganska nervös, både för hennes del men oxå för min egen! Jag vill ju ha ut så mycket som möjligt av dessa korta, korta dagar. Och om hon inte orkar så går ju en massa tid åt det. Och hon kan ju för fan inte sitta ensam i huset? Det vore så bra om hon bara: Jag vill nog stanna här hos B&B, så kan ni hämta mig och så.. blablabla... Men om jag känner mormor rätt tror hon att det hon kommer orka. Huuu.  

Nu inser jag att det är 1:a dec. God jul allihop.